Vad är en brun tumör? Symtom, diagnos och behandling

Brun tumör, även känd som osteitis fibrosa cystica, är en godartad (benign) benskada som framför allt ses hos patienter med hyperparatyreos, särskilt primär hyperparatyreos. Skadan uppstår till följd av en överproduktion av parathormon (PTH) från bisköldkörtlarna, vilket leder till ökad nedbrytning av benvävnad och en rubbning av den normala benomsättningen.

Vad kännetecknar bruna tumörer?

Bruna tumörer kännetecknas av att normal benvävnad ersätts med fibrös bindväv samt av förekomsten av flerkärniga jätteceller, så kallade osteoklaster – de celler som ansvarar för benresorption. Trots namnet handlar det alltså inte om en äkta tumör, utan om en reaktiv benskada.

Dessa förändringar kan uppträda i olika delar av skelettet, men de är vanligast i käkarna, de långa rörbenen, revbenen och bäckenet.

Symtom

Kliniskt kan bruna tumörer ge upphov till:

• Lokaliserad bensmärta
• Svullnad och ömhet över det drabbade området

I mer allvarliga fall kan skadan leda till benmissbildningar, frakturer och så kallade patologiska frakturer, det vill säga benbrott som uppstår utan yttre trauma.

Diagnos

Diagnosen ställs vanligtvis utifrån en kombination av kliniska fynd, röntgenundersökningar och laboratorietester. Bildgivande metoder som konventionell röntgen, datortomografi (CT) och magnetkameraundersökning (MR) kan påvisa lytiska benskador med cystisk eller expansiv karaktär.

Laboratorieprover, bland annat mätning av serumkalcium och PTH-nivåer i blodet, används för att bekräfta den underliggande hyperparatyreosen.

Behandling

Behandlingen av bruna tumörer inriktas i första hand på att åtgärda den underliggande hyperparatyreosen. Den mest effektiva behandlingen är kirurgisk borttagning av den eller de överaktiva bisköldkörtlarna, vilket oftast leder till att de bruna tumörerna läker ut eller minskar betydligt.

I vissa fall kan även läkemedel användas för att sänka kalciumnivåerna i blodet och hämma benresorptionen.

Om de bruna tumörerna orsakar betydande besvär eller komplikationer, exempelvis benmissbildningar eller frakturer, kan ytterligare behandling behövas. Det kan då röra sig om kirurgiska ingrepp som curettage (urskrapning av skadan) eller bentransplantation för att återuppbygga och stabilisera det skadade benet.