Mobilisering med kemoterapi är en process som används för att frigöra hematopoetiska progenitorceller – omogna celler som finns i det perifera blodet och i benmärgen. De celler som cirkulerar i det perifera blodet kallas perifera blodstamceller, eller PBSC. Med tiden utvecklas dessa celler till alla typer av specialiserade blodceller: röda blodkroppar, vita blodkroppar eller blodplättar.
Kemoterapidroger gör nytta på två sätt: de minskar mängden sjuka celler samtidigt som de ökar produktionen av stamceller i det perifera blodet. Kemoterapikuren ges alltid innan cellerna skördas. Cellerna kan tas antingen från det perifera blodet eller direkt från benmärgen, men skörd från det perifera blodet är den föredragna metoden eftersom den är mindre invasiv.
När cellerna har skördats frysas de in för att senare återföras till kroppen via en central venkateter. Där fäster de i benmärgen och utvecklas till friska blodceller. Processen snabbar upp återhämtningen efter högdoskemoterapi och är en viktig del av många stamcellstransplantationer.
VAD-kemoterapi består av tre verksamma ämnen: vinkristin, doksorubicin (ursprungligen känt som Adriamycin) samt dexametason, ett kortisonpreparat. Denna regim används framför allt vid multipelt myelom.
En stor fördel med VAD är att regimen mobiliserar perifera blodstamceller med lägre toxicitet än många andra metoder. I studier av behandlingen lyckades patienterna uppnå framgångsrik mobilisering av stamceller, vilket gjorde dem redo för skörd.
ESHAP-behandlingen består av fyra cytostatika: cytarabin, cisplatin, etoposid och ett kortisonpreparat. Regimen används ibland som standardmetod för att förbereda perifera blodstamceller, men den kommer särskilt till användning när andra metoder har visat sig otillräckliga vid insamlingen av celler. I sådana situationer ger ESHAP behandlande läkare en ytterligare chans att extrahera tillräckligt många stamceller.
Behandlingen utförs på sjukhus under fem dagar och kräver en dubbellumig central kateter, eftersom terapin innebär stora vätskevolymer. Under kuren får patienten dessutom en tillväxtfaktor – ett läkemedel som stimulerar benmärgen att bilda fler stamceller och därmed förbättrar skördeutbytet.
ICE-regimen består av en infusion av ifosfamid i kombination med en bolusdos av karboplatin och etoposid. Behandlingen används hos patienter med refraktär eller återkommande icke-Hodgkins lymfom som bedöms lämpliga för stamcellstransplantation.
Tre kurer med ICE ges med två veckors mellanrum innan de perifera progenitorcellerna samlas in. Infusionerna administreras under ett dygn, vilket minskar risken för biverkningar. I kliniska studier svarade 66,3 procent av patienterna tillräckligt gott på behandlingen för att kunna gå vidare till stamcellstransplantation, och biverkningarna rapporterades vara minimala.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online