Kemoterapi, ofta förkortat som keimo eller cytostatikabehandling, är en vanlig cancerbehandling som riktar sig mot snabbt växande celler, såsom cancerceller. Behandlingen kan vara mycket effektiv, men den medför ofta också en rad obehagliga biverkningar.
Kemoterapi kan användas för att utplåna cancer, bromsa eller helt stoppa dess tillväxt, eller för att lindra smärta orsakad av stora tumörer. Vilket syfte behandlingen har avgörs av cancertypen, sjukdomens stadium och patientens övergripande hälsotillstånd.
Kemoterapi finns i många olika former, bland annat tabletter, vätskor, krämer, injektioner och intravenösa (IV) lösningar. IV-kemoterapi är den vanligaste formen och kan ges via en vanlig veninfart, en kateter eller en så kallad port.
Katetrar är tunna slangar som ansluts till viktiga blodkärl i kroppen. Vid cancerbehandling förs de ofta in i ett blodkärl på bröstet. De ger ett enkelt sätt att administrera kemoterapi eller ta blodprover och brukar sitta kvar under hela behandlingsperioden. En port är en liten skiva som placeras under huden under behandlingens gång och som likaså kan användas för att ge kemoterapi eller ta blodprover. Båda alternativen skyddar venerna i armar och händer från upprepade stick.
Schemat för kemoterapin beror på cancerns typ och stadium, men behandlingen ges oftast i cykler. Ett exempel är en vecka med kemoterapi följt av tre veckors vila. Vilotiden gör det möjligt för kroppen att återhämta sig från behandlingens biverkningar innan nästa cykel påbörjas. En hel behandling kan pågå i flera månader beroende på hur sjukdomen svarar mot terapin.
Eftersom kemoterapi även angriper snabbt växande friska celler kan behandlingen orsaka ett antal biverkningar. Vanliga exempel är illamående, kräkningar, ömhet i munnen, torr hud, blodbrist (anemi) och håravfall. Biverkningarnas svårighetsgrad varierar från person till person, och vården kan ofta erbjuda stödåtgärder och läkemedel som lindrar besvären under behandlingstiden.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online