Kemoterapi är ett samlingsnamn för de läkemedel som används vid behandling av cancer. Cancer är en allvarlig sjukdom där onormala celler delar sig okontrollerat och kan spridas i hela kroppen. Läkemedlen är utformade för att döda celler och riktar sig i första hand mot de cancerösa cellerna. Grundidén med kemoterapi är att hejda tumörernas tillväxt och utveckling.
Kemoterapi började användas på 1940-talet, när forskarna upptäckte att senapsgas – som tidigare använts som stridsmedel i kemisk krigsföring – även hämmade lymfom och leukemi. Upptäckten gjordes vid obduktioner av personer som avlidit efter exponering för senapsgas. Ämnet injicerades därefter i en patient med non-Hodgkins lymfom, och patientens tumörer krympte – dock bara under några veckors tid. Trots det korta resultatet blev detta det första steget mot att behandla cancer med kemiska substanser.
Alkylerande ämnen angriper cancercellerna genom att binda till deras DNA, vilket effektivt stoppar tumörtillväxten. Inom kemoterapin används flera olika ämnesgrupper, bland annat växtalkaloider och terpenoider samt vincaalkaloider som utvinns från växten Catharanthus, även känd som madagaskinsk vintergröna.
Antitumorantibiotika som aktinomycin-D, även kallat daktinomycin, hämmar cellernas delning och stoppar därmed cancerns tillväxt. Denna form av kemoterapi är mycket toxisk och räknas som en äldre behandlingsmetod.
Antimetaboliter utger sig för att vara DNA:s byggstenar och luras på så sätt in i cellen, vilket stoppar celldelningen och cancerns tillväxt. Denna typ anses skada cancercellerna mer än de friska cellerna.
Hormonbehandling är strikt sett inte kemoterapi. Metoden går ut på att förändra kroppens hormonbalans för att hejda tillväxten av vissa cancerformer som påverkas av hormoner, exempelvis vissa former av bröstcancer och prostatacancer.
Monoklonala antikroppar attackerar tumörernas antigener och förstärker därmed immunsystemets svar mot tumörcellerna. Det finns också antikroppar som angriper bildningen av nya blodkärl i tumören, vilket svälter ut den.
Podofyllotoxin är ett ämne från den amerikanska majäppelväxten och dess himalayanska släkting – en mycket sällsynt och hotad växt. Substansen hindrar cancerceller från att växa och får dem att gå i vila.
Taxaner, ursprungligen kända under namnet Taxol, är naturprodukter från pacifikidegranen. Idag är läkemedlet mest känt som paklitaxel – en mitoshämmare som stör celldelningen. Docetaxel är en halvsyntetisk variant av samma läkemedel och används i stor utsträckning.
Topoisomerashämmare förhindrar enzymer som kallas topoisomeraser att göra sitt arbete, nämligen att vinda upp och vinda av DNA-strängarna. Utan detta viktiga steg i cellens utveckling kan cancern inte dela sig.
Utöver dessa former finns flera andra typer av kemoterapi, och nya varianter utvecklas och upptäcks ständigt.
De flesta former av kemoterapi ges intravenöst, medan en del ges i tablettform via munnen. Doseringen – den mängd läkemedel som patienten får – är avgörande för behandlingens framgång. Det gäller att ge tillräckligt mycket för att förgöra cancern, men inte så mycket att patienten utsätts för en giftig dos.
Tyvärr åtföljs kemoterapi ofta av betydande biverkningar. I kampen mot cancern kan många patienter föras till gränsen av vad kroppen klarar, enbart av själva behandlingen, eftersom även friska celler dödas när kroppen ska befrias från de cancerösa cellerna. Vanliga biverkningar inkluderar:
Om du eller en närstående drabbas av cancer är det viktigt att inte bara lyssna på läkarnas råd, utan också inhämta ett andra yttrande och ta reda på mer om den aktuella cancertypen. Det finns många olika behandlingsformer att välja mellan, liksom kompletterande behandlingar som kan kombineras med kemoterapin för att hjälpa dig leva längre och friskare. Nyckeln är att snabbt skaffa kunskap och samarbeta med en läkare som är beredd att pröva de senaste och säkraste behandlingsmetoderna.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online