Alla celler får sin energi från glukos, ett slags blodsocker. Cancerceller använder dock betydligt mer glukos än friska celler. Att tillföra glukos i samband med kemoterapi – en metod som kallas insulin potentiation targeted low dose therapy (IPTLD) – kan medföra flera fördelar för cancerpatienten.
Friska celler som inte får tillräckligt med glukos kan använda fett som alternativ energikälla. Cancerceller däremot kan inte utnyttja fett – de är helt beroende av glukos för sin energiförsörjning. Läkare kan utnyttja denna svaghet strategiskt vid behandling.
Behandlingen inleds med att patienten får insulin injicerat, vilket sänker blodsockernivån och gör att cancercellerna blir "hungriga" efter socker. Därefter ges en liten dos cellhämmande läkemedel, följt av en intravenös glukoslösning. De glukoshungriga cancercellerna tar då upp så mycket av sockret de förmår.
När cancercellerna tar upp glukosen tar de samtidigt upp stora mängder av de cellhämmande läkemedlen. Glukosterapi innebär därmed att en betydligt mindre mängd läkemedel behövs – i vissa fall upp till 90 procent mindre. Eftersom cancercellerna tar upp mer av läkemedlen än de omgivande friska cellerna riktas behandlingen specifikt mot de sjuka cellerna.
Eftersom behandlingen kräver mindre mängd läkemedel och skonar friska celler blir det färre av de klassiska biverkningarna som ofta förknippas med kemoterapi, exempelvis håravfall och illamående.
Tack vare de lägre doserna och den riktade verkan byggs det inte upp lika mycket toxicitet i kroppens friska vävnader. Det innebär att kemoterapin kan ges under en längre period, vilket i sin tur ökar chanserna att cancern elimineras helt.
IPTLD betraktas som en kompletterande behandlingsform och ingår inte i den konventionella standardvården för cancer. Diskutera alltid med din onkolog eller läkare innan du överväger alternativa behandlingsmetoder, så att de kan kombineras på ett säkert sätt med din ordinarie vård.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online