Cytostatika är läkemedel som används inom kemoterapin för att döda snabbt delande cancerceller. Behandlingen är ofta effektiv, men den skadar samtidigt även kroppens egna friska celler som delar sig snabbt. De celler som oftast påverkas är de vita och röda blodkropparna, cellerna i matsmältningskanalen samt de celler som ansvarar för hårväxt. Vilka biverkningar en cancerpatient drabbas av varierar från person till person och beror bland annat på typen av cytostatikum, dosen samt hur behandlingen ges.
Neutropeni uppstår när antalet vita blodkroppar sjunker. Dessa celler behövs för att kroppen ska kunna bekämpa infektioner, och låga nivåer gör dig inte bara mer mottaglig för infektioner – de kan också innebära att du är för svag för att genomföra din planerade kemoterapibehandling. Det finns flera symtom som kan tyda på minskade vita blodkroppar, exempelvis sveda vid urinering, nästäppa, feber och frossa.
Anemi uppstår när cytostatikan har minskat antalet röda blodkroppar. Dessa celler har till uppgift att transportera syre från lungorna till kroppens organ och muskler. Symtom som kan tyda på att dina röda blodkroppar påverkats av behandlingen är yrsel, irritabilitet, trötthet, allmän orkeslöshet och lågt blodtryck.
Trombocytopeni innebär ett lågt antal blodplättar, vilket leder till att man lätt får blåmärken och att blödningar blir kraftigare. Biverkan uppträder vanligtvis 6–10 dagar efter att behandlingen har givits, och det kan dröja flera dagar innan patientens blodplättsvärde stiger igen. Typiska symtom är nedsatt förmåga hos blodet att levra sig, blödande tandkött och/eller näsblod, synligt blod i avföringen eller urinen samt huvudvärk.
Håravfall är en av de vanligaste biverkningarna hos cancerpatienter som genomgår kemoterapi. Håret kan börja falla av två till tre veckor efter den första behandlingen och kan drabba hela kroppen, från huvudet ner till benen. Hur kraftigt håravfallet blir beror på vilket cytostatikum som används. Håret växer normalt ut igen när behandlingarna är avslutade, men det kan se annorlunda ut än tidigare – både i färg och struktur.
Illamående och kräkningar är också vanliga biverkningar av kemoterapi och var tidigare den mest försvagande effekten. Utvecklingen av nyare läkemedel mot illamående och kräkningar har dock gjort att denna biverkan idag kan reduceras betydligt. Besvären kan komma plötsligt (akut) eller vara försenade (så kallat förväntansillamående). Biverkan förekommer oftare när mer än ett cytostatikum används för att behandla cancern.
Munsår uppstår när cytostatikan skadar cellerna i slemhinnorna i munnen, mag-tarmkanalen och svalget. Tillståndet kallas mukosit. Patienter utvecklar vanligtvis såren inom tio dagar efter att behandlingen har inletts. Såren kan göra patienten mer mottaglig för virus- eller bakterieinfektioner i munnen, göra det svårt att tala samt leda till undernäring och viktnedgång eftersom det kan bli svårt att tugga och svälja mat.
Denna biverkan kan bero på en kombination av behandlingen och cancersjukdomen i sig. Den kan också leda till viktändringar och sämre näringstillstånd på grund av den förändrade smaken på maten. Vissa utvecklar ett ökat eller minskat begär efter sötsaker, får en motvilja mot tomater eller tomatprodukter och upplever en konstant metallisk smak i munnen, vilket kan göra att all mat smakar på samma sätt.
När du ska genomgå kemoterapi är det viktigt att ha en god kontakt med ditt vårdteam. Berätta alltid om nya eller förvärrade symtom, eftersom många biverkningar går att lindra eller behandla. Regelbundna blodprover tas ofta under behandlingens gång för att övervaka blodvärdena och anpassa doseringen vid behov.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online