Insulin är ett livsviktigt hormon som naturligt finns i kroppen och som omvandlar maten vi äter till energi. För personer med diabetes är det dock känt att kroppens egen insulinproduktion inte alltid räcker till eller fungerar som den ska, vilket gör att insulininjektioner behövs för att stödja denna avgörande process i människokroppen.
Inom cancermedicinen finns nu uppfattningen att insulininjektioner även skulle kunna hjälpa cancerpatienter – genom att små mängder cellgift (kemoterapi) ges omedelbart efter att insulinet injicerats. Förespråkarna för denna behandlingsform menar att kombinationen av insulin och kemoterapi väsentligt kan minska den mängd cellgift som faktiskt krävs för att behandla cancern.
Insulinpotentieringsterapi (IPT) utvecklades av läkaren Donato Perez Garcia senior i Mexico City år 1932, och han använde därefter metoden inom cancerbehandling under flera decennier. Hans son och sonsonson, båda legitimerade läkare, fortsatte det äldre Garcias arbete och deltog i studier och forskning tillsammans med läkaren Steven G. Ayre från Burr Ridge, Illinois. Deras samarbete ledde slutligen fram till en presentation i september 2000, där doktor Ayre och andra forskare redogjorde för metoden inför Cancer Advisory Panel vid National Center for Complementary and Alternative Medicine på National Institutes of Health i Bethesda, Maryland.
IPT innebär i grunden att insulin ges intravenöst och utgör en alternativ cancerbehandling som ännu inte fått fullt erkännande inom den traditionella sjukvården. Idén bakom IPT är logiskt grundad: cancerceller anses dras till insulin i blodet, vilket innebär att cellgift som administreras tillsammans med insulin potentiellt kan minska både den dos kemoterapi som krävs (och därmed dess biverkningar) samt den onödiga skada på friska celler. Metoden har dock ännu inte bevisats kliniskt, vilket begränsar stödet från den medicinska världen tills dessa principer kan verifieras.
Möjligheten att bekämpa cancer utan kemoterapins negativa biverkningar – illamående, kräkningar, håravfall, feber och frossa – välkomnas förstås av alla. Det råder dock fortfarande viss kontrovers kring användningen av insulin vid cancerbehandling, eftersom alla inte omfattar detta alternativa medicinska tillvägagångssätt. Vissa, exempelvis doktor Baratz (ordförande för National Council Against Health Fraud), motsätter sig bestämt metoden.
Cancerceller har nästan 16 gånger fler insulinreceptorer än normala, friska celler (20 gånger fler enligt doktor Baratz). Detta gör att cancercellerna hinner ta upp alla livsviktiga näringsämnen – inklusive insulin – som passerar dem i blodströmmen innan de friska cellerna gör det, vilket gör att cancerceller kan växa snabbare än friska. Eftersom cancerceller starkt attraheras av insulin och villigt tar upp det i cellen (samtidigt som de försöker förhindra att cellgift tränger in) är det logiskt att använda insulin som transportsätt för kemoterapiläkemedel – på så sätt luras cancercellerna att ta emot cellgiften, och dessutom snabbt.
Traditionell kemoterapi mot cancer kräver stora mängder cellgift, vilket oftast innebär att även friska celler påverkas i lika hög grad som cancercellerna. Orsaken är att cellgiftet inte lätt tränger in i cancercellerna och att kroppen därför måste översvämmas med tillräckliga doser för att ändå kunna döda de behandlingsresistenta cancercellerna. Tyvärr drabbas även de friska cellerna svårt i försöket att få i kroppen tillräckligt mycket cellgift för att bekämpa tumören.
Alla som drabbats av cancer skulle givetvis välkomna möjligheten att eliminera eller minska kemoterapins biverkningar. Det är dock klokt att noggrant undersöka alla tillgängliga alternativ – bland annat genom att rådfråga andra patienter som haft framgång med kemoterapi eller insulinterapi, eller som haft negativa erfarenheter – innan man fattar ett så viktigt medicinskt beslut. Rådgör alltid med din onkolog innan du överväger alternativa behandlingsformer, eftersom evidensläget för IPT ännu är osäkert.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online