Kolorektal cancer, alltså cancer i tjocktarm eller ändtarm, har drabbat mänskligheten i tusentals år. Sjukdomen börjar ofta som polyper i tarmen som kan utvecklas till cancer om de inte upptäcks och tas bort i tid. Under 1900-talet gjorde medicinska forskare enorma framsteg när det gäller att identifiera, förstå och behandla kolorektal cancer. Dessa upptäckter har gjort det möjligt att identifiera riskgrupper och har bidragit till en minskad förekomst av sjukdomen.
Mag- och tarmsjukdomar har funnits hos människan i nästan 6 000 år. Redan forntida kineser använde speciella örter för att lindra de symtom som idag kopplas samman med kolorektal cancer, medan antikens greker och indier använde olivolja och senap i försök att förebygga tillståndet. Kolorektal cancer utgjorde ett allvarligt hot mot hälsan i många samhällen ända fram till 1900-talet, då mönster i sjukdomens utveckling började synas tydligare.
Ungefär en av fem personer som insjuknar i kolorektal cancer har en nära anhörig som också lider av sjukdomen. Det ärftliga sambandet identifierades av den amerikanske patologen Aldred Scott Warthin år 1913, efter att hans sömmerska med stor säkerhet förutsagt att hon skulle dö i sjukdomen, eftersom den redan krävt många medlemmar av hennes familj. Efter hennes död studerade Warthin och hans kollegor familjehistorien och upptäckte att tre generationer hade drabbats. Dessa fynd ledde till att ärftlighet erkändes som en riskfaktor för kolorektal cancer.
År 1966 byggde Henry Lynch vidare på Warthins forskning och beskrev Lynch-syndrom I och II, som kännetecknas av cancer i matsmältningskanalen, särskilt i tjocktarm och ändtarm. Hans arbete gjorde det möjligt att identifiera de områden där risken för sjukdomen är störst.
Under andra hälften av 1900-talet fastställde forskningen att kolorektal cancer är vanligast bland personer över 50 års ålder. I USA beräknas ungefär en av 17 personer insjukna i sjukdomen under sin livstid. Fram till 1985 ökade antalet diagnoser stadigt varje år, men sedan dess har antalet minskat med cirka 1,6 procent per år.
Den minskade förekomsten och lägre dödligheten i kolorektal cancer sedan slutet av 1980-talet beror till stor del på förbättrade screeningmetoder och behandlingsformer, samt på hälsosammare livsstilar och kostvanor. Forskare utvecklade koloskopi och tester för ockult blod i avföringen, vilket gör det möjligt att upptäcka polyper i tjocktarmen eller ändtarmen tidigt. Tidig upptäckt är avgörande: när kolorektal cancer upptäcks i ett tidigt skede är den femåriga överlevnadsgraden hela 90 procent.
Framsteg inom kemoterapi, strålbehandling och kirurgi, där cancerdrabbade delar av tarmen opereras bort, har dessutom avsevärt förbättrat prognosen för patienter med sjukdomen.
Olikheterna i förekomst av tjocktarmscancer mellan olika etniska grupper oroar forskarna. En 30-årig studie från den amerikanska smittskyddsmyndigheten CDC visade att svarta amerikaner hade högst diagnosfrekvens, följda av ursprungsbefolkningen, asiater och latinamerikaner. Svarta män samt kvinnor ur ursprungsbefolkningen och latinamerikanska kvinnor hade den högsta dödligheten av alla grupper. Forskarna har ännu inte lyckats fastställa orsaken till den höga förekomsten av kolorektal cancer i vissa etniska grupper, men skillnaderna antas kunna bero på faktorer som tillgång till vård, socioekonomiska förhållanden och levnadsvanor.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online