Kolonpolyper är föregångare till tjocktarmscancer och ligger bakom 90–95 procent av alla fall av sjukdomen. En kolonpolyp är en synlig utväxt från slemhinnans yta i tjocktarmen. Förekomsten av kolonpolyper ökar kraftigt med åldern – cirka 60 procent av alla amerikaner över 65 år har utvecklat kolonpolyper.
Det finns två huvudtyper av kolonpolyper: godartade (benigna) polyper, som mycket sällan utvecklas till cancer, och adenomatösa polyper (även kallade adenom), som har potential att bli cancer. De godartade polyperna omfattar flera olika kategorier, bland annat hyperplastiska polyper, slemhinnepolyper, inflammatoriska polyper och submukösa polyper.
Polypers genomsnittliga storlek är 6–7 mm. Totalt sett är 45 procent av alla polyper mindre än 5 mm, 40 procent ligger mellan 5 och 10 mm, och 15 procent är större än 10 mm.
Förekomsten av kolonpolyper ökar exponentiellt med åldern och påverkas av flera riskfaktorer, bland annat kön, kroppsmasseindex (BMI), arv och familjehistoria, användning av acetylsalicylsyra (aspirin), rökning samt graden av fysisk aktivitet.
Kolonpolyper kan upptäckas och samtidigt tas bort under en koloskopi – en undersökning där ett flexibelt instrument med kamera förs in i tjocktarmen. Att låta avlägsna polyper i tid minskar risken för att de utvecklas till cancer avsevärt, vilket gör koloskopi till ett viktigt förebyggande verktyg.
Fördelningen av polyper förskjuts från den distala delen av tjocktarmen till den proximala delen i takt med att åldern ökar.
Risken att adenomatösa polyper omvandlas till cancer ökar med deras storlek. Ett adenom som mäter 20 mm har exempelvis cirka 20 procents chans att utvecklas till cancer. Detta understryker vikten av regelbundna kontroller, särskilt hos personer med ökad risk.
En person har vanligtvis inte fler än tre till fem kolonpolyper. Patienter som diagnostiserats med ärftliga sjukdomen familjär adenomatös polypos (FAP) kan dock ha fler än 100 polyper och kräver noggrann medicinsk uppföljning.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online