Stamceller skiljer sig från andra celler i kroppen eftersom de kan förnya och ersätta celler som försämras med tiden. De delar sig ofta och har förmågan att utvecklas till andra typer av specialiserade celler, till exempel muskel- eller hjärnceller. Inom människokroppen finns det två huvudtyper av stamceller: embryonala och adulta (vuxna) stamceller.
Embryonala stamceller hämtas från humana blastocyster, det vill säga nyligen befruktade ägg. De embryon som används inom stamcellsforskning har vanligtvis skapats genom in vitro-fertilisering (IVF) och donerats för forskningsändamål. Därefter odlas de i laboratorium under kontrollerade förhållanden.
Forskare har upptäckt att blodet i navelsträngen är exceptionellt rikt på stamceller. Därför väljer många föräldrar till nyfödda att låta samla in och lagra blodet från sitt barns navelsträng, så att det kan användas för möjliga transplantationer i framtiden.
Adulta stamceller finns på många platser i kroppen: i hjärnan, blodet och blodkärlen, benmärgen, skelettmuskulaturen, hjärtat, levern, tarmarna, äggstockarna, testiklarna, huden och tänderna. Forskare tror att stamcellerna inom varje organ eller vävnad ligger på en särskild plats som kallas en "stamcellsnisch".
När stamceller delar sig kan de utvecklas till andra typer av celler. Blodbildande (hematopoetiska) stamceller blir olika sorters blodceller, bland annat röda blodkroppar, T-celler och makrofager. Mesenkymala stamceller omvandlas till celler i andra vävnader, som fett, ben och brosk. Neurala stamceller finns i hjärnan och bildar neuroner samt andra hjärnceller. Epiteliala stamceller finns i matsmältningskanalen och bidrar så småningom till matsmältningen. Epidermala stamceller, som återfinns i hårfolliklar och hudlager, utvecklas till skyddande hudceller.
Vissa experiment har visat att stamceller kan utvecklas till oväntade organ- eller vävnadsceller – till exempel att en hjärncell omvandlas till en blodcell. Detta fenomen kallas transdifferentiering. Adulta stamceller kan även "programmeras om" så att de liknar embryonala stamceller. Dessa celler kallas inducerade pluripotenta stamceller (iPS-celler) och har öppnat nya möjligheter inom medicinsk forskning.
Stamceller kan odlas i laboratorium och transplanteras till patienter med leukemi eller benmärgscancer. Forskare använder också stamceller för att förstå ursprunget till cancer och medfödda missbildningar, samt för att testa nya läkemedel innan de prövas på människor.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online