Skillnaderna mellan barnleukemi och leukemi hos vuxna är subtila, eftersom det i grunden handlar om samma sjukdom – en cancerform som drabbar blodet och benmärgen. Trots detta finns det flera viktiga olikheter när det gäller diagnostik, behandling och prognos.
Enligt National Cancer Institute beskrivs cancerns utbredning generellt i stadier. Vid barnleukemi används dock så kallade "riskgrupper" istället för stadier. Det finns heller inget stadiesystem för leukemi hos vuxna – sjukdomen beskrivs istället som "obehandlad, i remission eller återkommande".
Flera undersökningar används gemensamt för att bedöma leukemins utbredning. Vissa tester som tillämpas på vuxna används dock inte på barn. Ultraljudsundersökning och datortomografi (CT) är två diagnostiska metoder som endast används för vuxna patienter.
Behandlingen av barnleukemi sker i tre faser: induktionsterapi, konsoliderings-/intensifieringsterapi samt underhållsbehandling. Hos vuxna genomförs behandlingen i två faser: remissionsinduktionsterapi och behandling efter uppnådd remission.
Vissa faktorer påverkar prognosen och behandlingen av leukemi. Två av de vanligaste är förekomsten av Philadelphiakromosomen och om leukemin har spridit sig till hjärnan och ryggmärgen. Vissa faktorer påverkar dock barn men inte vuxna, och vice versa. Hur snabbt antalet leukemiceller sjunker efter den initiala behandlingen har till exempel olika betydelse för ett barns prognos jämfört med en vuxens.
Enligt National Cancer Institute kallas allt som ökar risken att insjukna i en sjukdom för en riskfaktor. De flesta riskfaktorer för leukemi är gemensamma för barn och vuxna, exempelvis exponering för alltför hög strålning. Det finns dock faktorer som de inte delar. Att vara man och/eller äldre än 70 år är möjliga riskfaktorer för leukemi hos vuxna, men inte för barnleukemi.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online