Leukemi är en cancerform som drabbar blodet och benmärgen. Sjukdomen kännetecknas av en onormalt stor mängd vita blodkroppar i blodbanan. Det finns flera olika typer av leukemi, och vissa former är vanligare bland vuxna medan andra främst drabbar barn. Behandlingen varierar beroende på typ och utgår alltid från patientens individuella situation.
Det finns fyra huvudtyper av leukemi. Två av dem är kroniska former som utvecklas långsamt över tid, medan de andra två är akuta former som växer snabbt och kräver snabb vård.
Kronisk lymfatisk leukemi (KLL) och akut lymfatisk leukemi (ALL) drabbar kroppens lymfocyter, en sorts vita blodkroppar som ingår i immunförsvaret. Kronisk myeloisk leukemi (KML) och akut myeloisk leukemi (AML) påverkar istället de myeloida cellerna, som normalt bildar röda blodkroppar, blodplättar och vissa vita blodkroppar.
Leukemi kan drabba människor i alla åldrar. Sjukdomen är vanligast hos vuxna över 60 år, men även små barn kan få diagnosen. Den vanligaste formen hos vuxna är kronisk lymfatisk leukemi, med cirka 15 000 nya fall diagnosticerade varje år. Hos barn är det istället akut lymfatisk leukemi som är den vanligaste varianten.
Kronisk myeloisk leukemi ses nästan uteslutande hos vuxna, medan akut myeloisk leukemi kan drabba både barn och vuxna.
Symtomen varierar beroende på vilken typ av leukemi det handlar om och hur svår sjukdomen är. Kronisk leukemi ger ofta inga symtom alls i ett tidigt skede och upptäcks i många fall av en slump i samband med en rutinmässig blodprovning.
Akut leukemi kan däremot ge snabbt framträdande och uttalade symtom, såsom huvudvärk, förvirring, muskelsvaghet och i vissa fall krampanfall. Alla former av leukemi kan orsaka kraftig trötthet och orkeslöshet. Andra vanliga symtom är oförklarlig viktminskning, svullna lymfkörtlar, nattsvettningar samt smärta och stelhet i lederna.
Leukemi diagnostiseras i första hand genom blodprover. Läkaren analyserar nivåerna av blodplättar, röda blodkroppar och vita blodkroppar för att upptäcka avvikelser. Blodcellerna kan också granskas i mikroskop för att identifiera onormala celler.
För att bekräfta diagnosen görs ofta en benmärgsbiopsi, där ett litet prov tas från benmärgen och undersöks för förekomst av leukemiceller. Under behandlingens gång upprepas undersökningarna regelbundet för att bedöma hur väl kroppen svarar på terapin.
Vilken behandling som väljs beror på typen av leukemi samt patientens allmänna hälsotillstånd. Akuta former av leukemi ska alltid behandlas omgående, medan kroniska former i vissa fall inte kräver någon behandling initialt. När symtom blir märkbara inleder läkaren vanligtvis behandling.
Kemoterapi är en av de vanligaste behandlingsmetoderna. Då ges läkemedel antingen som tabletter eller via dropp för att döda leukemicellerna. Strålbehandling är en annan etablerad metod, där de delar av kroppen som påverkats av sjukdomen utsätts för höga doser strålning i syfte att eliminera cancercellerna.
I vissa fall kan läkaren också rekommendera en stamcellstransplantation, vilket möjliggör en mer intensiv behandling och kan ge patienten friska, nya blodbildande celler.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online