Enligt Leukemia and Lymphoma Society får över 40 000 amerikaner en leukemidiagnos varje år – en cancerform som drabbar blodet och benmärgen. Läkare använder flera olika behandlingsmetoder mot leukemi och andra blodcancersjukdomar, bland annat kemoterapidrogen cytarabin, även känd som cytosinarabinosid. Trots sin effektivitet är läkemedlet inte lämpligt för alla, eftersom det kan medföra risker för biverkningar och komplikationer hos vissa patienter.
Gastrointestinala besvär som aptitlöshet, illamående, kräkningar och diarré hör till de vanligaste biverkningarna av cytosinarabinosid. Illamående och kräkningar är särskilt vanliga när läkemedlet ges snabbt via intravenös infusion. Det är också vanligt att utveckla sår i munnen eller runt ändtarmsöppningen under behandlingsperioden. Dessutom är nedsatt leverfunktion en vanlig, men samtidigt allvarligare, biverkning av cytarabin.
Cytosinarabinosid verkar genom att hämma benmärgens funktion för att döda cancerceller, vilket också påverkar mängden av vissa celltyper i blodet. Läkemedlet orsakar ofta brist på blodplättar, så kallad trombocytopeni, vilket leder till lättbildade blåmärken och en ökad risk för inre blödningar, till exempel i skallen. Anemi, det vill säga brist på syrebärande röda blodkroppar, kan också uppstå och ge upphov till trötthet och andnöd. Vissa patienter utvecklar leukopeni, en minskning av de infektionsbekämpande vita blodkropparna, vilket gör kroppen mer mottaglig för infektioner.
Minskningen av blodplättar samt röda och vita blodkroppar sker vanligtvis inom de första 24 timmarna efter en behandling med cytosinarabinosid. Blodvärdena återhämtar sig ofta till normala nivåer under några dagar, för att sedan sjunka igen mellan den femtonde och tjugofjärde dagen efter behandlingen.
Cytarabinsyndromet är en grupp biverkningar som uppträder cirka sex till tolv timmar efter behandling med cytosinarabinosid. Vanliga symtom är feber åtföljd av smärta i muskler och ben. Mindre vanliga tecken inkluderar bröstsmärta, hudutslag, allmän sjukdomskänsla samt konjunktivit, en inflammation i ögonens bindhinnor som ger svullna ögonlock. Om du drabbas av cytarabinsyndromet efter behandling kan din läkare förskriva kortikosteroider för att förhindra att symtomen återkommer vid efterföljande behandlingar.
Utöver de vanliga symtomen och cytarabinsyndromet kan cytosinarabinosid orsaka flera andra biverkningar och komplikationer. Vissa patienter upplever nedsatt njurfunktion eller svårigheter att urinera efter behandlingen. Hudsymtom som klåda eller håravfall kan också förekomma. I sällsynta fall orsakar läkemedlet neurologiska biverkningar, bland annat yrsel och huvudvärk. Inflammation i matstrupen eller bukspottkörteln kan även uppstå efter en injektion med cytosinarabinosid.
Vissa läkemedel ger oönskade biverkningar i kombination med cytosinarabinosid. Samtidig behandling med kemoterapidrogen L-asparaginas ökar till exempel risken för inflammation i bukspottkörteln. Vid lunginflammation eller vissa bakteriella infektioner kan läkaren inte använda antibiotika som gentamicin eller kinoloner, eftersom cytosinarabinosid minskar dessa läkemedels effekt. Dessutom kan symtom på hjärt-kärlsjukdomar som behandlas med digoxin återkomma när patienter samtidigt får cytosinarabinosid.
Om du upplever ovanliga eller besvärande symtom under behandling med cytosinarabinosid bör du alltid kontakta din läkare eller ditt vårdteam. Regelbundna blodprover och uppföljningar är viktiga för att upptäcka och hantera biverkningar i tid.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online