Livmoderhalscancer är en sjukdom som drabbar den nedre delen av livmodern. Förr var livmoderhalscancer en av de vanligaste orsakerna till cancerdödsfall i USA. Enligt American Cancer Society minskade dödligheten i sjukdomen med hela 74 procent mellan åren 1955 och 1992. Minskningen berodde framför allt på att screening i form av cellprovskontroll (Pap-test) infördes – en undersökning som upptäcker förändringar i livmoderhalsen som kan leda till cancer. Även behandlingen har förbättrats avsevärt, vilket gör att dödstalen fortsätter att minska för varje år.
Tidig livmoderhalscancer innebär att sjukdomen inte hunnit bli alltför avancerad utan fortfarande är begränsad till livmoderhalsen. Cancerstadiet är avgörande för vilken behandling som blir mest effektiv. Kryokirurgi används när cancern befinner sig i stadium 0, det vill säga när den endast finns på slemhinnans yta i livmoderhalsen. Vid kryokirurgi kyls en metallsond ned med flytande kväve och förs sedan mot livmoderhalsen på det ställe där cancern finns. Den extrema kölden dödar cancercellerna. Laserkirurgi bränner bort cancerceller eller förstör små områden av cancerös vävnad med hjälp av en starkt fokuserad ljusstråle. Även denna behandlingsform används vid stadium 0.
Vid konisation tas ett konformat område av vävnad bort med skalpell eller laserkniv. I vissa fall används även tunn elektriskt uppvärmd tråd. När vävnaden tagits ut undersöks den noggrant för att avgöra om kanterna är cancerfria. Detta är viktigt eftersom ytterligare operation krävs om cancerceller påträffas i de yttre kanterna – det tyder på att cancer fortfarande finns kvar i livmoderhalsen. Konisation är ofta den enda kirurgiska behandlingen som används när cancern befinner sig i stadium IA1, vilket betyder att cancern är mindre än cirka tre millimeter djup i slemhinnan och mindre än sju millimeter i diameter. Många kvinnor väljer konisation eftersom behandlingen, om den lyckas, gör det möjligt att fortsätta ha barn – skadan på livmodern blir minimal.
En enkel hysterektomi innebär att livmodern och livmoderhalsen tas bort, men inte lymfkörtlarna i bäckenregionen. Operationen kan utföras antingen genom buken eller genom slidan, där den senare metoden ger kortare återhämtningstid. Enkel hysterektomi är ett kirurgiskt alternativ vid tidigt stadium av livmoderhalscancer. Vid radikal hysterektomi avlägsnas hela livmodern samt vävnad runt livmodern, den övre delen av slidan och lymfkörtlar i bäckenområdet. Cancer som börjat växa och syns tydligt – stadium IA2 och IB – behandlas på detta sätt. En radikal hysterektomi gör patienten infertil och kräver en sjukhusvistelse på upp till en vecka.
När livmoderhalscancer återkommer kan en omfattande operation som kallas exenteratio pelvis (pelvic exenteration) utföras. Förutom det som avlägsnas vid en radikal hysterektomi tas även urinblåsan, ändtarmen, slidan och en del av tjocktarmen bort. Eftersom urinblåsan och ändtarmen avlägsnas använder kirurgen ett stycke av tarmen för att skapa en ny urinblåsa som kan tömmas med kateter. Resterande del av tjocktarmen fästs vid bukväggen så att avföringen kan passera ut genom en öppning i buken och upp i en speciell påse.
Efter kirurgisk behandling av livmoderhalscancer behövs ofta strålbehandling för att säkerställa att eventuella kvarvarande cancerceller förstörs. Strålning används också när cancern har spridit sig utanför livmoderhalsen till närliggande områden – stadium III och IVA. Högenergetisk röntgenstrålning används för detta ändamål, och behandlingarna pågår i sex till sju veckor. Extern strålterapi kommer, som namnet antyder, från en extern källa – en särskild apparat. Brakyterapi är en annan form av strålbehandling där ett radioaktivt ämne placeras i en liten cylinder som förs in i patientens slida. Ibland förs radioaktivt material direkt in i tumörerna för att krympa dem. Denna typ av terapi sker på sjukhus, och det radioaktiva materialet ligger endast på plats några minuter per behandling innan det tas bort.
Läkemedel som är utformade för att döda cancerceller kallas cytostatika. Vid avancerade stadier av livmoderhalscancer används cytostatika i kombination med strålbehandling. Läkemedlen skadar dock även normala celler, vilket kan orsaka biverkningar som illamående, kräkningar, håravfall, nedsatt aptit och sår i munnen. Några av de vanligare cytostatika som används mot livmoderhalscancer är paklitaxel, fluorouracil och cisplatin. Läkemedlen ges antingen intravenöst via en ven eller i tablettform.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online