Radiofrekvensablation (RFA) är en minimalinvasiv behandlingsmetod som används vid lungcancer. Tekniken går ut på att värma upp cancercellerna med hjälp av högfrekvent elektrisk ström, vilket förstör dem. Under ingreppet används olika bildgivande undersökningar, exempelvis datortomografi, ultraljud och magnetkamera, för att styra nålelektroden exakt till tumören.
Radiofrekvensablation av en lungtumör används oftast för att förstöra tumörer och onormala celler hos patienter som är för sjuka för att genomgå konventionell kirurgi, samt hos patienter som vill undvika en operation. Metoden kan vara särskilt värdefull när cancern bara har spridit sig i begränsad omfattning, exempelvis från tarm, njure eller bröst. Den är också ett alternativ för patienter med stora tumörer som inte kan avlägsnas med traditionella kirurgiska tekniker.
Andra användningsområden är att lindra smärta när en lungtumör växer in i bröstkorgsväggen, samt att minska en tumörs storlek så att efterföljande strålbehandling och cellgiftsbehandling blir mer effektiva.
Vid RFA leds elektrisk ström genom jordplattor som placeras på patientens hud och vidare genom nålelektroden. Värme bildas runt elektroden och förstör cancercellerna. Endast själva tumören och ett mycket tunnt lager av omgivande vävnad påverkas, vilket skyddar frisk vävnad. Eftersom värmen dessutom stänger små blodkärl minskar risken för blödning. Med tiden ersätts de förstörda tumörcellerna av ärrvävnad.
Läkaren använder en bildgivande apparat för att styra nålelektroden, som förs försiktigt genom huden och in till tumören. När elektroden är på plats leds radiofrekvensenergi genom den. Hela proceduren tar i de flesta fall några timmar från start till mål. Vissa patienter behöver genomgå ingreppet mer än en gång för att uppnå bästa möjliga resultat.
De flesta patienter känner ett litet stick när nålelektroden förs in i huden. Insättningen av droppnålen ger också ett kort stick. En lugnande medicin ges för att hjälpa patienten att slappna av, men i regel bedövs man inte helt. Uppstår smärta efter ingreppet ges smärtlindring, oftast direkt via droppen. De flesta patienter skickas hem med smärtlindrande tabletter. Vid illamående kan medicin mot illamående ges i tablettform att använda hemma, eller via dropp under sjukhusvistelsen.
Två timmar efter avslutad behandling tas en lungröntgen för att kontrollera att lungan inte har kollapsat. Cirka 30 procent av patienterna drabbas av en sammanfallen lunga i samband med ingreppet, och ungefär 10 procent behöver därför en bröstdrain.
För vissa patienter är metoden inte lämplig. De som har en lungtumör belägen nära stora blodkärl, centrala luftvägar eller hjärtat kan ofta inte behandlas med radiofrekvensablation. Patienter med tumörer på svårtillgängliga platser, liksom de med stora lungtumörer, kan behöva flera behandlingstillfällen.
Som vid alla medicinska ingrepp finns risk för komplikationer. En vanlig komplikation är pneumothorax, där luft eller gas samlas i brösthålan och gör att lungan kollapsar delvis. De flesta behöver ingen behandling, men de som gör det får en slang insatt i bröstkorgen för att tömma ut luften. Även om det är ovanligt kan kraftig blödning och svår smärta förekomma.
Om vätska samlas mellan lungsäcken och lungan kan andnöd uppstå. Läkaren kan då sticka in en nål och suga ut vätskan. I sällsynta fall kan befintliga lungsjukdomar förvärras efter ingreppet. Det finns även en liten risk för infektion, men denna inträffar bara hos cirka en procent av patienterna.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online