Lungcancer är svår att upptäcka i ett tidigt skede, eftersom symtom ofta uteblir tills sjukdomen redan har avancerat. Patienter som får diagnosen icke-småcellig lungcancer har ofta en ogynnsam prognos med de behandlingar som finns tillgängliga, och bör därför noga överväga att delta i kliniska prövningar. Beroende på diagnos och stadieindelning finns det dock även andra alternativ som patienter bör ta ställning till i kombination med kliniska studier.
Om du får diagnosen icke-småcellig lungcancer kan det röra sig om flera olika former av sjukdomen, beroende på vilka celler cancern har utgått ifrån. De vanligaste formerna är skivepitelcancer, storcellig cancer och adenokarcinom. När diagnosen har fastställts inleder läkarna en stadieindelning för att avgöra hur utbredd cancern är. Såväl överlevnadsgraden som behandlingsmöjligheterna beror på vilket stadium cancern befinner sig i.
För att avgöra om cancern har spridit sig (metastaserat) inom lungorna eller till andra delar av kroppen genomförs ytterligare undersökningar. Behandlingsalternativen baseras på den information som samlas in under stadieindelningen. Vissa av de undersökningar som används vid diagnostiken hjälper också till att fastställa cancerns stadium, men ofta krävs kompletterande laboratorietester, magnetkameraundersökningar (MR), radionuklidbelscintigrafi och endoskopisk ultraljudsundersökning (EUS) för att exakt kunna fastställa stadiet vid icke-småcellig lungcancer.
Sjukdomen indelas i fyra olika cancerstadier, men fokus här ligger på icke-småcellig lungcancer i stadium tre. Detta stadium delas i sin tur upp i två faser: IIIA och IIIB. Prognosen är låg för alla patienter med sjukdomen, men den varierar kraftigt mellan de två faserna. Den femåriga överlevnaden för stadium IIIA uppgår till mellan 10 och 40 procent, medan den för stadium IIIB är cirka 5 procent. Behandlingsalternativen för stadium IIIA och IIIB liknar dock varandra.
Vid stadium IIIA har tumörerna vuxit in i bröstkorgsväggen, mellangärdet (diafragma), lungsäcken (pleura) eller hjärtsäcken (perikardium). Om cancern kan avlägsnas kirurgiskt kan operationen kombineras med systemisk cellgiftsbehandling, som påverkar hela kroppen, samt med behandling inom ramen för kliniska prövningar.
Kan cancern inte opereras bort finns fortfarande flera behandlingsvägar: operation i kombination med cellgifter; cellgifter tillsammans med lokaliserad strålbehandling; eller enbart extern strålbehandling om kombinerad cellgifts- och strålbehandling inte bedöms möjlig.
Tumörer i övre sulcus, så kallade Pancoast-tumörer, behandlas enbart med någon av följande metoder: strålterapi; strålbehandling kombinerad med kirurgi; enbart kirurgi; cellgifter i kombination med strålning och kirurgi; eller deltagande i kliniska prövningar. Tumörer i bröstkorgsväggen behandlas med kirurgi, kirurgi och strålbehandling, enbart strålbehandling, eller cellgifter i kombination med strålning och kirurgi.
För patienter i stadium IIIB, där cancercellerna har spridit sig till mediastinum – området mellan lungorna som innehåller blodkärl, matstrupe, hjärta och luftstrupe – kan behandlingen bestå av cellgifter i kombination med extern strålbehandling. Extern strålbehandling kan även ges för att förbättra livskvaliteten samt lindra symtom och smärta som en form av palliativ vård, även om fullständig återhämtning då inte väntas. Kliniska prövningar rekommenderas även i detta skede av sjukdomen.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online