Mikrometastatisk lungcancer innebär att cancerceller har lossnat från den ursprungliga tumören och spridit sig till en annan del av kroppen, till exempel hjärnan. Dessa små cellansamlingar kan inte upptäckas med vanliga bilddiagnostiska undersökningar som magnetkamera (MRI), PET eller datortomografi (CT). Enligt Dr. P. Postmus har strålbehandling länge varit standardbehandling för patienter där sjukdomen hunnit sprida sig, men en kombination av kemoterapi och strålning kan snart komma att bli det nya standardvalet, eftersom den ger bättre utsikter till återhämtning.
Ett tecken på lungcancer som orsakats av mikrometastatiska cancerceller kan vara förhöjda nivåer av vita blodkroppar. Många patienter anar inte att de har cancer eftersom sjukdomen ofta saknar tydliga symtom. Vissa utvecklar däremot en ihållande hosta – en hosta som inte går över eller bara förvärras. Att hosta upp blod, dov och molande bröstsmärta samt andnöd även utan fysisk ansträngning är andra vanliga varningssignaler. Också väsande andning, heshet samt återkommande bronkit och lunginflammation kan tyda på mikrometastatisk lungcancer. Vilka symtom som uppstår beror helt på tumörens läge och storlek.
Rökning betraktas som den enskilt viktigaste orsaken till lungcancer i världen. Tobaksrök innehåller mer än 4 000 kemiska ämnen, varav många är kända cancerframkallande, vilket förklarar det starka sambandet. Den som slutar röka sänker sin cancerrisk successivt – efter cirka 15 år ligger risken på ungefär samma nivå som hos en person som aldrig rökt. Passiv rökning orsakar årligen runt 3 000 fall av lungcancer, och luftföroreningar från trafiken bidrar också i hög grad till olika former av sjukdomen.
Exponering för asbest ökar risken för lungcancer hela nio gånger jämfört med andra miljöfaktorer. Tuberkulos och kroniskt obstruktiv lungsjukdom (KOL) innebär likaså en förhöjd risk, precis som radon i inomhusluften. Regelbunden kontakt med arsenik, krom, nickel, etrar och kolväteföreningar höjer också risken att insjukna i lungcancer.
I regel ställs diagnosen långt innan patienten själv lagt märke till några symtom. Med CT- och PET-undersökningar kan läkarna lokalisera den ursprungliga tumör som de mikrometastatiska cellerna spritt sig ifrån. Det enda tillförlitliga sättet att fastställa tillståndet är dock genom blodprov hos onkologen i kombination med röntgenundersökning av det misstänkta området. Eftersom varken PET eller CT kan visa mikrometastatiska tumörer eller enskilda cancerceller förbises sjukdomen ofta och diagnostiseras sent.
Enligt American Association for Cancer Research är kemoterapi och strålbehandling de två mest använda behandlingsmetoderna. Kombinationen botar en mindre grupp patienter, medan den för andra främst krymper tumören och förlänger livet vid cancersjukdom i ett sent skede. Behandlingarna används också för att lindra cancerns symtom, och tumörer som inte går att operera behandlas på detta sätt för att förlänga överlevnaden. När mikrometastatiska tumörer har upptäckts kan hjärnan dessutom ges förebyggande strålbehandling, så kallad PCI (profylaktisk kraniell bestrålning), för att hindra en tumör från att bildas – även om ingen tumör ännu finns där.
Många patienter drabbas av kraftiga biverkningar av kemoterapi och strålbehandling. Varje patient är unik, och biverkningarna ser därför olika ut. Håravfall, viktnedgång, avsaknad av energi, illamående och yrsel är de vanligaste besvären vid kombinerad behandling. Även feber, ömhet i det behandlade området, slöhet samt vätskebrist eller nedsatt aptit förekommer ofta.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online