Cellgiftsbehandling vid lungcancer: så fungerar kemoterapi

De två vanligaste behandlingsmetoderna mot lungcancer är cellgiftsbehandling (kemoterapi) och strålbehandling – men båda innebär betydande påfrestningar för kroppen. Vid kemoterapi används läkemedel som har förmåga att döda celler för att angripa just cancercellerna. Behandlingen kan hjälpa till att bromsa en växande tumör och krympa den inför en operation. Den kan också användas för att lindra symtom vid avancerad sjukdom.

Så fungerar kemoterapin

Läkemedlen som används vid cellgiftsbehandling söker upp och dödar snabbt delande celler. Ofta ges flera olika preparat samtidigt, eftersom varje läkemedel angriper cellen i ett annat skede av celldelningen. Eftersom cancerceller delar sig betydligt oftare än de flesta andra celler blir de det främsta målet för behandlingen.

Problemet är att även vissa friska celler delar sig snabbt, till exempel hårföllicker, benmärgens celler och cellerna i magsäckens slemhinna. Dessa kan därför också skadas av cellgiftsbehandlingen, vilket ligger bakom många av dess biverkningar.

Hur kemoterapin används

Cellgiftsbehandling används på tre huvudsakliga sätt vid cancerbehandling:

• Neoadjuvant (primär systemisk) kemoterapi – ges före en operation för att döda cancerceller och krympa tumören, vilket kan göra ingreppet enklare.
• Adjuvant kemoterapi – ges efter en operation för att döda eventuella cancerceller som lämnats kvar och för att förhindra att sjukdomen sprider sig.
• Systemisk kemoterapi – används när cancern börjar sprida sig från sitt ursprungliga ställe till andra delar av kroppen.

Kemoterapicykler

En behandlingscykel består oftast av fyra till sex tillfällen och kan pågå i upp till fyra månader. Under hela tiden övervakar läkaren patientens symtom och tumörens storlek. Om behandlingen inte ger effekt kan antalet behandlingar minskas eller läkemedlen bytas ut.

Pausen mellan kurerna kan också förlängas, särskilt om behandlingen är effektiv men ger kraftiga besvär. Den extra återhämtningstiden ger kroppen mer tid att läka mellan sessionerna.

Vanliga cellgiftsläkemedel

Kemoterapi ges ibland i tablettform, men oftast via en droppe direkt i blodet (intravenöst). Det finns fler än 200 olika cellgiftsläkemedel som kombineras i åtminstone 50 olika kombinationer. Några av de vanligaste preparaten vid lungcancer är:

• Paraplatin (karboplatin)
• Platinol (cisplatin)
• Taxotere (docetaksel)
• Adriamycin (doxorubicin)
• VePesid (etoposid)
• Gemzar (gemcitabin)
• Ifex (ifosfamid)
• Camptosar (irinotekan)
• Taxol (paklitaksel)
• Alimta (pemetrexed)
• Hycamtin (topotekan)
• Velbe (vinblastin)
• Oncovin (vinkristin)
• Navelbine (vinorelbin)

Cisplatin eller karboplatin i kombination med ett annat läkemedel är oftast förstahandsvalet när behandlingen inleds.

Biverkningar av cellgiftsbehandling

Eftersom kemoterapin angriper alla snabbt delande celler – inte bara cancercellerna – kan den också skada friska celler i hårbotten, benmärgen och mag-tarmkanalen. Det leder till biverkningar som håravfall, matsmältningsproblem, illamående, sår i munnen och sänkt blodvärde.

Biverkningarna varierar mycket från person till person. Hos vissa blir besvären mindre påtagliga med tiden, medan de hos andra kan förvärras. En tröst är att cancercellerna sällan klarar av cellgifterna, medan de friska cellerna i regel återhämtar sig efter avslutad behandling.