Varje år diagnostiseras 93 000 män och 80 000 kvinnor med lungcancer, vilket gör sjukdomen till den vanligaste orsaken till cancerdöd i USA. Statistiken är bister: inom fem år har 86 procent av de diagnosticerade avlidit. Fler människor dör av lungcancer än av tjocktarms-, bröst- och prostatacancer tillsammans. För många innebär beskedet om småcellig lungcancer en chock, men prognosen varierar kraftigt beroende på vilket stadium sjukdomen befinner sig i och vilken behandling som ges.
Det finns två huvudtyper av lungcancer: icke-småcellig och småcellig lungcancer. Cirka 80 procent av alla lungcancerfall tillhör den icke-småcelliga kategorin. Denna form kan uppstå i luftrörens slemhinna, slemskörtlar, lungblåsor eller i lungornas ytterkanter.
Småcellig lungcancer består däremot av små, havrekornstora celler som börjar växa i bronkerna mitt i bröstet. Cellerna delar sig snabbt och bildar större tumörer som kan sprida sig i hela kroppen. Denna typ av lungcancer orsakas nästan alltid av rökning.
Den stora majoriteten av patienterna – 97 procent – är äldre än 45 år, och två av tre är över 65. Svarta män löper 40 procent högre risk att utveckla lungcancer än vita män, medan antalet fall bland svarta och vita kvinnor är ungefär lika stort. Eftersom cancern sprider sig så snabbt, ofta utan att upptäckas förrän det är för sent, räcker inte kirurgi ensam som behandling. Mindre än 5 procent av patienterna har en tumör som kan avlägsnas operativt, vilket gör kemoterapi och strålterapi till de dominerande behandlingsformerna.
Båda typerna av lungcancer har stark koppling till tobaksrökning, men hela 90 procent av dem som drabbas av småcellig lungcancer är aktiva eller tidigare rökare. När cancercellerna väl etablerat sig i kroppen börjar de utsöndra hormoner som agerar självständigt och sprider sjukdomen. Detta kallas ibland "paraneoplastiskt fenomen".
Ibland utsöndrar tumörcellerna adrenokortikotropt hormon (ACTH), vilket kan orsaka Cushings sjukdom och förhöjt blodsocker. Andra gånger frisätts antidiuretiskt hormon, vilket leder till ökad vätskeansamling i kroppen. Antikroppar börjar dessutom proliferera i ett försök att försvaga kroppen och skapa en gynnsammare miljö för cancercellernas tillväxt. Cellerna kan också utsöndra kemiska ämnen som stör nervsystemets funktion.
Det konstanta flödet av blod och lymfa genom lungorna underlättar cancerns spridning till andra kroppsdelar. Med tiden kan akuta medicinska tillstånd uppstå när tumörerna blir så stora att de blockerar blodflödet i venerna. På grund av detta aggressiva beteende räknas småcellig lungcancer som en av de snabbast växande cancerformerna.
Ungefär en tredjedel av patienterna har "lokalt avgränsad" cancer, vilket innebär att tumörerna endast återfinns i kroppens små, bönstora lymfknutor på ena sidan av bröstet. Behandlingen omfattar vanligtvis en eller flera av följande åtgärder: kemoterapi, thoraxstrålning, profylaktisk hjärnbestrålning och i vissa fall kirurgi.
Enligt National Cancer Institute är prognosen ljusare för dem som kombinerar behandlingsformer som kemoterapi och thoraxstrålning. Att lägga till strålterapi ökar exempelvis den långsiktiga överlevnaden med 5 procent jämfört med enbart kemoterapi. Sammantaget lever de flesta patienter i ett till två år, och 14 procent överlever fem år.
Vid "spritt stadium" har cancern hunnit sprida sig till andra vävnader och kroppsdelar. Centrala nervsystemet och hjärnan är särskilt utsatta områden när sjukdomen metastaserat. Två tredjedelar av alla patienter befinner sig i detta stadium och kan utan behandling förvänta sig att leva 6–8 veckor. Accepterar patienten kemoterapi och strålterapi kan livslängden förlängas med 8–10 månader. Idag ligger de långsiktiga överlevnadssiffrorna under 5 procent.
När cancern kommer tillbaka efter en tidigare behandling används strålterapi, kemoterapi och laserterapi för att förbättra livskvaliteten snarare än att bota sjukdomen. Kemoterapi får ofta återkommande tumörer att krympa, men resultaten är kortvariga. Patienter överlever sällan mer än 12 månader efter första linjens kemoterapi eller 6 månader efter andra linjens kemoterapi. Läkemedel ordineras dessutom för att hjälpa patienten hantera biverkningarna av behandlingen.
Utan strål- eller kemoterapi är utsikterna dystra för patienter med småcellig lungcancer – i genomsnitt återstår då bara 2–4 månaders liv. Strålterapi använder högenergetiska röntgenstrålar från en extern apparat för att döda cancerceller, krympa tumörer och hindra cancern från att nå hjärnan (profylaktisk hjärnbestrålning).
Vissa patienter upplever obehag under själva behandlingen, medan andra inte känner något alls. Vanliga biverkningar efter avslutad strålbehandling är hudirritation, trötthet, sväljsvårigheter, tillfällig andnöd, håravfall på bröstet och lindrigt obehag. Studier från National Cancer Institute visar att 10 procent av patienterna som genomgår strålterapi fortfarande är sjukdomsfria efter två år.
Kemoterapi är den vanligaste behandlingen mot småcellig lungcancer. Läkemedlet ges via injektion eller tablett och färdas sedan med blodet genom kroppen, där det dödar cancerceller. Även om kemoterapi förbättrar överlevnaden vid både lokalt avgränsat och spritt stadium botas bara en mycket liten andel patienter av behandlingen enbart.
I kombination med andra behandlingsformer kan patienterna dock förvänta sig en fyra till femfaldig förbättring av överlevnaden jämfört med ingen behandling alls. Patienter med lokalt avgränsad cancer behandlas oftast med preparaten VePesid och Platinol, medan de med spridd cancer ofta får en kombination av Neosar, Adriamycin, Oncovin, VePesid, Platinol, Paraplatin och CeeNU.
Bland de obehagliga biverkningarna av kemoterapin märks trötthet och anemi (76 procent), illamående och kräkningar (60–90 procent), munsår, ökad känslighet för starka smaker samt håravfall. Trots att dessa biverkningar är kännbara är alternativet – att avstå från behandling – betydligt värre.
Prognosen vid småcellig lungcancer beror i första hand på vilket stadium sjukdomen upptäcks i och vilken behandling som erbjuds. Tidig diagnos, rökstopp och kombinerade behandlingsformer ger de bästa förutsättningarna för förlängd överlevnad och förbättrad livskvalitet.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online