Alveolväggen (typ I pneumocyter) är ett enda lager av enkelt plattepitel – naturens optimala design för gasdiffusion.
Strukturella fördelar
- Minimal diffusionsavstånd: ~0,1–0,5 μm (typ I cell + sammanfogade basalmembran + kapillär endotel) — Ficks lag: flöde ∝ 1/avstånd.
- Maximal yta: ~70–100 m² (300 miljoner alveoler) — platta celler täcker effektivt.
- Hög permeabilitet: Inga cilia, slem, eller sammanfogar som hindrar gasflöde; akvaporiner underlättar vattenrörelse.
- Låg metabolisk efterfrågan: Typ I celler har få mitokondrier; förlitar sig på anaerob glykolys — tävlar inte om O₂.
- Surfactantgränssnitt: Typ II celler utsöndrar surfactant (dipalmitoilfosfatidylkolin) → minskar ytspänning → förhindrar alveolarkollaps (Laplaces lag).
Kompletterande celler
- Typ II pneumocyter: Surfactantproduktion; progenitorer för typ I reparation.
- Alveolära makrofager: Fagocyterar skräp, patogener; immunmodulering.
Patologi när struktur misslyckas
- ARDS: barriärstörning → proteinrik ödem → försämrad diffusion.
- Fibros: typ I → myofibroblast → förtjockad vägg → diffusionsbegränsning.
- Emfysem: alveolär förstörelse → ytförlust.
