Behandling av Non-Hodgkins stort celligt B-cellslymfom – vad du behöver veta

Diffus stort celligt B-cellslymfom, även känt som Non-Hodgkins stort celligt B-cellslymfom, är en cancerform i det lymfatiska systemet som angriper B-cellerna – en typ av vita blodkroppar som normalt hjälper kroppen att bekämpa infektioner.

Förekomst

Enligt American Cancer Society utgör B-cellslymfom cirka 33 procent av alla fall av Non-Hodgkins lymfom. Det är därmed en av de vanligaste undergrupperna av denna cancersjukdom, och den drabbar både yngre och äldre vuxna, även om risken ökar med åldern.

Symtom

Eftersom lymfom påverkar det lymfatiska systemet är ett av de vanligaste symtomen svullna lymfknutor under halsen, i armhålorna eller i ljumsken. Enligt Mayo Clinic kan andra möjliga symtom vara:

• Buksmärta eller obehag i magen
• Bröstsmärta eller tryck över bröstet
• Nattsvettningar
• Trötthet och allmän orkeslöshet
• Plötslig och oförklarlig viktnedgång
• Feber

Övervakning utan aktiv behandling

Om sjukdomen inte verkar fortskrida eller inte ger några besvär kan behandlingen ofta begränsas till regelbunden övervakning. Läkaren följer då patientens tillstånd noggrant med kontroller och undersökningar för att säkerställa att lymfomet inte förvärras, och att behandling kan sättas in snabbt vid behov.

Aktiv behandling

När behandling behövs kan vården bestå av flera olika metoder, ofta i kombination:

• Kemoterapi – läkemedel som dödar cancerceller. Vanligtvis kombineras kemoterapin med antikroppsläkemedlet rituximab, vilket har förbättrimat prognosen avsevärt.
• Strålbehandling – riktad strålning mot drabbade områden för att förstöra cancerceller.
• Stamcellstransplantation – kan övervägas vid återfall eller om sjukdomen inte svarar på första behandlingen.
• Immunförstärkande läkemedel – behandlingar som hjälper immunförsvaret att angripa cancercellerna.

Biverkningar

Vanliga biverkningar vid behandlingen är håravfall, trötthet, buksmärta, kräkningar, diarré och illamående. Hur kraftiga biverkningarna blir varierar från person till person beroende på vilken behandling som ges. Diskutera alltid med din läkare vilka biverkningar du kan förvänta dig innan behandlingen påbörjas, samt hur dessa bäst kan hanteras.