Angiomyolipom (AML) är godartade tumörer sammansatta av en blandning av blodkärl (angio-), glatt muskel (-myo-), och fett (-lipom). Medan de kan uppstå sporadiskt, är de starkt associerade med specifika genetiska mutationer – mest anmärkningsvärt i TSC1 och TSC2 gener.
Genetisk bas: TSC-kopplingen
- TSC1 (på kromosom 9q34) kodar för hamartin.
- TSC2 (på kromosom 16p13.3) kodar för tuberin.
- Hamartin och tuberin bildar ett complex som hämmar mTORC1 (mechanistic target of rapamycin complex 1), en huvudregulator av celltillväxt, proliferation, och metabolism.
Hur mutationer leder till AML
- Funktionsförlustmutationer i TSC1 eller TSC2 (germinala eller somatiska) → förlust av hamartin/tuberin-complex.
- Ohämmad mTORC1-signalering → avvikande celltillväxt och proliferation.
- Dysreglerad differentiering av perivaskulära epitelioida celler (PEComas) → bildande av angiomyolipom med deras karakteristiska trifasiska histologi (kärl, glatt muskel, fett).
Kliniska sammanhang
- Tuberös skleros komplex (TSC): Autosomalt dominant störning; ~80% av TSC-patienter utvecklar njur-AML (ofta bilaterala, multipel). Associerade med hjärntubrar, anfall, ansiktsangiofibrom, hjärt-rhabdomyom.
- Sporadiska AML: Uppstår utan TSC; vanligtvis solitära, vanligare hos kvinnor (30–50-årsålder). Kan ha somatiska TSC2 mutationer enbart i tumörcellerna.
- Lymphangioleiomyomatos (LAM): Sällsynt lungsjukdom hos kvinnor; associerad med TSC och njur-AML.
Klinisk betydelse
- Flesta AML är asymtomatiska och hittas incidentellt vid bilddiagnostik.
- Risk för blödning ökar med storlek >4 cm (Wunderlich-syndrom: retroperitoneell blödning).
- Stora AML kan påverka njurfunktion.
- Vid TSC rekommenderas övervakningsbilddiagnostik (US/MRI) var 1–3 år.
Hantering
- mTOR-hämmare (sirolimus, everolimus) kan krympa AML vid TSC/LAM – inriktar kärnvägen.
- Embolisering eller nefron-sparande kirurgi för symptomgivande/blödande läckage.
- Aktiv övervakning för små, asymtomatiska AML.
Angiomyolipom är en direkt fenotypisk uttryck av mTOR-vägreglering orsakad av TSC1/2 mutationer. Denna molekylära förståelse har transformerat hanteringen, möjliggjort målinriktad terapi med mTOR-hämmare.
