
B-cellslymfom är ett samlingsnamn för flera former av cancer som drabbar cellerna i lymfsystemet – det system som skyddar kroppen mot infektioner. Tillsammans står dessa cancerformer för den största delen av alla fall av non-Hodgkins lymfom. Behandlingen varierar beroende på sjukdomens svårighetsgrad och vilken specifik typ av cancer som föreligger.
Diffust storcelligt B-cellslymfom går att bota i ett stort antal fall. Den grundläggande behandlingen bygger på samtidig användning av fyra kemoterapiläkemedel: cyklofosfamid, doksorubicin, vinkristin och prednison. Läkare benämner denna kombination CHOP. Behandlingen kombineras vanligtvis med rituximab (Rituxan), en monoklonal antikropp – alltså en antikropp framställd i laboratorium för att angripa specifika sjukdomar. Denna femläkemedelsbehandling kallas R-CHOP.
Längden på R-CHOP-behandlingen varierar beroende på cancerns stadium. Har du DLBCL i stadium 1 eller 2 behandlas du ofta med en kombination av R-CHOP och strålning. I dessa fall ges R-CHOP normalt i tre månader. Är cancern i stadium 3 eller 4 får du troligen enbart R-CHOP under sex månader. Din onkolog kan även välja andra kemoterapipreparat beroende på din situation.
Alla läkemedel som används vid behandling av B-cellslymfom medför betydande risker. Diskutera därför alltid noggrant med din onkolog innan någon behandling påbörjas.
Follikulärt lymfom växer långsamt men är svårt att bota. Har du denna cancerform kan onkologen välja att skjuta upp behandlingen tills du börjar få symtom. Denna period av så kallad aktiv avvaktan kan pågå i flera år. När aktiv behandling behövs finns flera kombinationer av kemoterapi och monoklonala antikroppar att välja mellan. Utöver R-CHOP används ibland kombinationen cyklofosfamid, vinkristin och prednison (CVP). Nyare radioaktiva monoklonala antikroppar, exempelvis tositumomab (Bexxar) eller ibritumomab (Zevalin), kan också ges, var för sig eller i kombination med kemoterapi.
Smålymfocytiskt lymfom (SLL) och kronisk lymfatisk leukemi (KLL/CLL) är två nära besläktade former som båda växer långsamt och är svåra att bota. Aktiv avvaktan är vanlig i tidiga skeden av sjukdomen. Behövs aktiv behandling används kemoterapi, ibland i kombination med rituximab eller en annan monoklonal antikropp vid namn alemtuzumab (Campath).
Mantelcellslymfom växer långsamt men kan ändå bli dödligt inom bara några år. Av den anledningen behandlas sjukdomen aggressivt. De flesta fall upptäcks i stadium 3 eller senare och behandlas med någon kombination av rituximab och kemoterapi. Strålterapi används även om sjukdomen upptäcks tidigt, i stadium 1 eller 2. Mantelcellslymfom går sällan att bota helt, och din läkare kan därför föreslå att du deltar i en klinisk studie med experimentell behandling.
Till de mindre vanliga formerna av B-cellslymfom räknas nodalt marginalzonslymfom, spleniskt (mjält-) marginalzonslymfom, extranodalt marginalzonslymfom (MALT-lymfom), Burkitts lymfom, primärt mediastinalt B-cellslymfom samt hårcellsleukemi. Kontakta din onkolog för mer information om vilka behandlingar som används vid dessa sjukdomar.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online