Lymphogranuloma venereum (LGV) är en sexuellt överförd infektion orsakad av Chlamydia trachomatis serovar L1, L2 och L3. Den skiljer sig från den vanligare genitala klamydian (serovar D-K) och trakom (serovar A-C).
Smittvägar
Sexuellt kontakt med infekterad genital, rektal eller oral slemhinna. Möjligt också via kontaminerade fomiter. Endemiskt i tropiska/subtropiska regioner (Afrika, Sydostasien, Karibien, Sydamerika); utbrott rapporterade bland MSM i Europa/Nordamerika sedan 2000-talet.
Kliniska stadier
- Primär (inkubation 3–30 dagar): Liten, smärtlös, tillfällig sår/papul vid inoculationsplats (genital, rektal, faringeal). Ofta oupptäckt.
- Sekundär (2–6 veckor senare): Smärtsam, suppurativ regional lymfadenopati (buboer) – ljen/femoral hos heterosexuella män, perirektal hos MSM/kvinnor. Systemiska symtom: feber, frost, myalgi, artralgi, illamående.
- Tertiär (kronisk, obehandlad): Fibros, strikturer, fistel (rektovaginal, uretral), elephantiasis (genital), infertilitet.
Diagnostik
- Klinisk misstanke + exponeringshistorik.
- NAAT (PCR) för C. trachomatis från sår/rektalt avströk; genotypering för L-serovar (inte allmänt tillgänglig).
- Serologi (komplementfixering, mikroimmunofluorescens) stödjer men inte avgörande.
Behandling
- Doxycyklin 100 mg PO BID × 21 dagar (föredraget).
- Alternativ: Erythromycin bas 500 mg QID × 21 dagar (graviditet).
- Azitromycin 1 g veckovis × 3 veckor (mindre bevis).
- Bubodrenage/incision kan behövas för fluktuerande noder; undvik exstirpation.
Forebyggande
Kondomer, partnermeddelande/behandling, screening i riskgrupper.
