Vad är icke-Hodgkins lymfom? Symtom, orsaker och behandling

Icke-Hodgkins lymfom är en cancersjukdom som drabbar det lymfatiska systemet – kroppens försvar mot infektioner och sjukdomar. Det kan kännas skrämmande, eftersom just detta system spelar en central roll i immunförsvaret. Sjukdomen är betydligt vanligare än Hodgkins sjukdom, en annan form av lymfcancer, och betraktas som väl behandlingsbar om den upptäcks och behandlas tidigt, innan den hinner sprida sig till andra delar av kroppen.

Enligt amerikanska National Cancer Institute diagnosticerades 66 120 nya fall av icke-Hodgkins lymfom under 2008, medan 19 160 personer avled i sjukdomen samma år.

Orsaker

Den exakta orsaken till icke-Hodgkins lymfom är okänd, men sjukdomen kan utlösas av en infektion eller av exponering för kemikalier eller andra faktorer i miljön.

Symtom

Vanliga symtom på icke-Hodgkins lymfom inkluderar feber, trötthet, oförklarlig viktminskning, nattliga svettningar, andnöd, klåda eller röda fläckar på huden, kronisk hosta samt buksmärta. Ett tidigt tecken är ofta svullna, smärtfria lymfkörtlar, till exempel på halsen, i armhålorna eller i ljumsken.

Riskfaktorer

Män löper större risk än kvinnor att utveckla icke-Hodgkins lymfom. Sjukdomen är också vanligare bland personer med nedsatt immunförsvar samt bland dem som har haft vissa virusinfektioner, däribland Epstein-Barr-viruset.

Kemikalieexponering

Exponering för vissa kemikalier – bland annat insektsgifter, bekämpningsmedel, asbest och arsenik – ökar risken att utveckla icke-Hodgkins lymfom. Risken kan vara särskilt förhöjd hos personer som hanterat sådana ämnen under längre perioder, till exempel inom jordbruket eller byggindustrin.

Behandling

Behandlingen av icke-Hodgkins lymfom beror främst på sjukdomens stadium, tumörens storlek och antal, hur snabbt den växer samt vilken typ av lymfom det rör sig om. Behandlingsalternativen omfattar cytostatika (kemoterapi), strålbehandling, stamcellstransplantation, läkemedelsbehandling, interferonterapi samt radioimmunoterapi. Vid långsamväxande former kan aktiv övervakning utan omedelbar behandling i vissa fall också vara ett alternativ.