Swullna lymfkörtlar: När man ska oroa sig för cancer vs. godartade orsaker

Lymfadenopati är vanligt; malignitet är en minoritetsorsak. Denna guide skiljer på oroande från lugnande drag.

Vanliga godartade orsaker

• Infektioner: virala (EBV, CMV, HIV), bakteriella (streptokocker, TB, kattklö), svamp.
• Reaktiva: post-vaccination, tand-/muninflammation.
• Autoimmuna: SLE, RA, sarkoidos, Kikuchi-sjukdom.
• Läkemedel: fenytoin, allopurinol, ACE-hämmare (serumsjukdomsliknande).
• Trauma / lokal irritation.

Drag som talar för malignitet

Drag	Godartad / Reaktiv	Misstänkt för malignitet
Konsistens	Mjuk, gummiartad	Hård, fast, sammanvuxen
Ömhet	Ofta ömma	Vanligtvis icke-ömma
Rörlighet	Rörliga	Fasta till hud/djupa strukturer
Storlek	<1–2 cm (ofta)	>2 cm, ökande
Varaktighet	Löser sig på 2–4 v	Persisterar >4–6 v
Läge	Lokal till infektion	Supraklavikulära, flera regioner
Systemiska symtom	Feber, halsont	Viktminskning, nattsvett, trötthet

Utredningsalgoritm

1. Anamnes: debut, exponeringar, resor, läkemedel, konstitutionella symtom.
2. Undersökning: alla lymfkörtelsstationer, milt, lever, hud.
3. Om lokaliserad, <2 cm, <2 v, tydlig infektionsutlösare → observation 2–4 v.
4. Om persistenterande, supraklavikulär, >2 cm, hård/fast, eller konstitutionella symtom → B-status, P-lever, LDH, ESR/CRP, thoraxröntgen, HIV, TB-provning ± ultraljud.
5. Excisionsbiopsi (guldstandard) för körtlar med högriskdrag; FNA vid misstänkt lymfom (behöver arkitektur).

Behandling av malign lymfadenopati

Riktad mot primär malignitet: kemoterapi, immunterapi, riktad terapi, strålning, eller kirurgi per tumörtyp/stadium.

Slutsats

De flesta svullna körtlar är reaktiva. Hårda, fasta, icke-ömma körtlar >2 cm som varar >4 veckor – särskilt med B-symtom – kräver biopsi. Tidig diagnostik förbättrar lymfom/leukemi-utfall.