Non-Hodgkin-lymfom (NHL) är ingen enhetlig sjukdom, utan en sammanfattande benämning på en stor grupp blodcancersjukdomar. Totalt finns det över 70 olika undertyper av NHL, som skiljer sig åt när det gäller tillväxthastighet, var i kroppen de uppstår samt hur de behandlas. Nedan går vi igenom de vanligaste formerna.
DLBCL är den absolut vanligaste formen av NHL och står för cirka 30 procent av alla fall. Det är en aggressiv och snabbväxande lymfomtyp som kan uppstå i vilken del av kroppen som helst, även om den oftast börjar i lymfkörtlarna.
Follikulärt lymfom är den näst vanligaste typen och utgör omkring 20 procent av alla fall. Till skillnad från DLBCL är detta en långsamt växande (indolent) lymfomform som typiskt sett drabbar lymfkörtlarna och ofta kan övervakas under en tid innan behandling påbörjas.
Denna typ svarar för ungefär 10 procent av alla NHL-fall. Marginalzonslymfom växer långsamt och förekommer främst i mjälten, magsäcken eller tarmarna. En del former har samband med kroniska infektioner, exempelvis i magsäcken.
Mantelcellslymfom står för cirka 5 procent av fallen. Det är en snabbväxande och ofta aggressiv lymfomtyp som vanligtvis uppträder i lymfkörtlarna, men som ibland också kan sprida sig till benmärgen och mag-tarmkanalen.
Burkitts lymfom är en ovanlig form som endast utgör omkring 1 procent av alla fall. Det är dock ett av de mest snabbväxande lymfomen som finns och drabbar typiskt sett käken, buken eller centrala nervsystemet. Med intensiv behandling är prognosen ofta god.
Eftersom non-Hodgkin-lymfom omfattar så många olika undertyper är det viktigt med en noggrann diagnos för att kunna välja rätt behandling. De vanligaste formerna – DLBCL, follikulärt lymfom, marginalzonslymfom, mantelcellslymfom och Burkitts lymfom – skiljer sig markant åt i både aggressivitet och behandlingsstrategi, vilket gör specialistvård inom hematologi avgörande för bästa möjliga utfall.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online