Enligt American Cancer Society kommer cirka 21 130 nya fall av magcancer att diagnostiseras i USA detta år, och ungefär 10 620 personer beräknas dö i sjukdomen. Risken för en genomsnittlig amerikan att utveckla magcancer ligger på cirka 1 på 100. Vissa befolkningsgrupper, som central- och sydamerikaner samt asiater, löper högre risk att drabbas av denna cancerform. I USA antas den ökade användningen av antibiotika ha bidragit till att minska förekomsten av denna en gång så dödliga sjukdom.
Om cancern upptäcks tidigt är den femåriga överlevnadsgraden 50 procent för cancer i nedre magsäcken och 10 till 15 procent för cancer i övre magsäcken. Sammantaget ligger den genomsnittliga överlevnadsgraden på cirka 21 procent.
För att undersöka om patienten har magcancer för läkaren in ett tunt rör med en liten kamera genom halsen ner i magsäcken. Denna undersökning kallas gastroskopi eller övre endoskopi. Under undersökningen kan läkaren behöva ta vävnadsprov, en så kallad biopsi, där misstänkt vävnad skickas för mikroskopisk analys. Bilddiagnostik med datortomografi (CT), positronemissionstomografi (PET) eller röntgen med bariumsväljning kan användas för att fastställa cancerns stadium och svårighetsgrad, vilket är avgörande för valet av behandling. Laparoskopisk explorativ kirurgi kan också utföras för att se var cancern har spridit sig och bedöma dess omfattning.
Det finns ingen garanterad metod för att förebygga magcancer, men en hälsosam livsstil minskar risken för de flesta sjukdomar. En kost rik på färgglada frukter och grönsaker, minskat intag av saltade och rökta livsmedel, att sluta röka samt regelbunden motion är det bästa skyddet mot livshotande sjukdomar. Vissa tillstånd ökar risken för magcancer, exempelvis anemi, gastrit och polyper i magsäcken. Patienter med någon av dessa diagnoser kan därför behöva tidig screening.
Kirurgi är den vanligaste behandlingen för att avlägsna magcancer och den enda realistiska möjligheten till bot. Det finns flera olika kirurgiska alternativ:
Vid alla kirurgiska ingrepp är borttagning av lymfknutor mycket viktigt, eftersom cancerdrabbade lymfknutor kan sprida sjukdomen till andra delar av kroppen. De flesta kirurger strävar därför efter att ta bort minst 15 lymfknutor.
Kirurgi i magsäcken medför vissa risker, även om nyare minimalinvasiv laparoskopisk kirurgi anses ge färre komplikationer. Traditionell kirurgi bär risk för blödningar, blodproppar och infektioner. Total gastrektomi medför dessutom risker för diarré, kräkningar och ansamling av osmält mat i tarmen. Många patienter upplever även halsbränna, vitaminbrist och buksmärtor efter operationen. Trots detta är dödligheten vid denna typ av kirurgi endast 1 till 2 procent, eller 5 till 15 procent vid mer omfattande ingrepp där alla lymfknutor tas bort. Efter operationen måste patienterna anpassa sin kost – äta mindre portioner vid fler måltider samt ta vitamintillskott.
Strålbehandling dödar cancerceller med hjälp av högenergetiska strålar som genereras av en maskin. Ibland krymper man magsäckens tumörer med neoadjuvant strålbehandling så att de kan avlägsnas kirurgiskt. Vid andra tillfällen används adjuvant strålbehandling efter operationen för att döda eventuella kvarvarande cancerceller. Biverkningar från stora tumörer kan behandlas med extern strålterapi i kombination med kemoterapi.
Patienter rapporterar ofta besvär som matsmältningsproblem, illamående, diarré och kräkningar efter strålbehandlingen. Enligt boken "Clinical Hematology and Oncology", skriven av Bruce Furie, Peter A. Cassileth, Michael B. Atkins och Robert J. Mayer, finns det ingen dokumenterad överlevnadsvinst av strålbehandling, även om den visats minska återfallsfrekvensen.
Kemoterapi är en läkemedelsbehandling som dödar cancerceller med kemikalier som sprids genom hela kroppen och når sjuka celler utanför magsäcken. Precis som vid strålbehandling ges neoadjuvant kemoterapi kort före operationen för att krympa tumören, medan adjuvant kemoterapi ges direkt efter operationen för att utrota kvarvarande cancerceller. Kemoterapi kan kombineras med strålbehandling eller användas ensamt hos patienter med magcancer i sent skede.
Resultaten av kemoterapi som enda behandling varierar mellan 0 och 30 procent, vilket knappast är uppmuntrande. Det mest förskrivna läkemedlet är 5-fluorouracil, som uppvisar en framgångsfrekvens på 20 till 30 procent. Cisplatin, med en klinisk framgångsfrekvens på 18 till 20 procent, ordineras ibland också i kombinationsbehandlingar. Biverkningarna varierar beroende på läkemedel, men omfattar vanligtvis illamående, diarré, trötthet, håravfall, låga blodvärden, ökad infektionskänslighet och blödningsbenägenhet.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online