Magens anatomi och fysiologi: Lager, cellfunktioner och matsmältningsmekanik

Magen är ett dynamiskt, J-format organ som fungerar som ett tillfälligt reservoar, en kemisk bearbetningsverkstad och en mekanisk bländare för intagen mat. Dess vägg är organiserad i fyra distinkta histologiska lager, var och en specialiserad för magens unika matsmältningsroller.

1. Mukosa: Det sekretoriska gränssnittet

Det innersta lagret är en tjock, körtelmukosa kastad i longitudinella veck kallade rugae som planas ut när magen distenderas, vilket ger en kapacitet på ungefär 1,5 liter. Mukosans yta är utkledd av ett enda lager ytslemceller som utsöndrar ett bikarbonatrikt, alkaliskt slemgel. Detta skyddar epitelet från autodigestion av saltsyra och pepsin.

Invaginationer av ytepitelet bildar maggropor som leder till förgrenade magkörtlar. Dessa körtlar innehåller flera specialiserade celltyper:

• Parietalceller (oxyntiska celler) — koncentrerade i den övre körteln — producerar saltsyra via H⁺/K⁺-ATPase protonpumpen och utsöndrar intrinsiskt faktor, avgörande för vitamin B₁₂-upptag i ileum.
• Huvudceller (zymogena celler) — belägna vid körtelbasen — syntetiserar och frigör pepsinogen, den inaktiva förstadien till pepsin. Sur pH omvandlar pepsinogen till aktiv pepsin, vilket inleder proteinmatsmältning.
• Enteroendokrina celler — utspridda genom hela — inkluderar G-celler (gastrin, stimulerar syrasekretion), D-celler (somatostatin, hämmar syra) och enterokromaffinära (ECL) celler (histamin, parakrin syrastimulering).

2. Submukosa: Det stödjande nätverket

Under mukosan ligger submukosan, ett tjock bindvävslager som innehåller större blodkärl, lymfatiska och submukösa (Meissners) plexus. Detta enteriska neurala nätverk reglerar körtelsekretion och lokal blodflöde.

3. Muscularis externa: Den mekaniska motorn

Magen har tre smuskellager — unika för detta organ — som genererar de kraftfulla rörelser som driver den mekaniska matsmältningen:

• Inre obliqua lager — skapar den vrida, knådande rörelse som blander mat med magsaft.
• Mittre cirkulära lager — förtjockas vid pylorus och bildar pylorussfinktern, som doserar chym i duodenum (2–3 mL per peristaltisk våg).
• Yttre longitudinella lager — förkortar magen vid kontraktion.

Mellan det longitudinella och cirkulära lagret sitter myenteriska (Auerbachs) plexus, den primära koordinatorn av peristaltiska vågor som fortplantas med ca tre per minut.

4. Serosa: Peritonealtäckningen

Det yttre lagret är viscerala peritoneet (serosa), som täcker större delen av magen utmed de mindre och större bögarna där omenta fäster.

Motorisk funktion och tömning

Peristaltiska vågor uppstår i den proximala magen (pacemakerregion) och vandra mot pylorus, successivt blandande och malande mat till chym. Pylorussfinktern öppnas kortvarigt med varje våg, vilket tillåter små portioner chym (2–3 mL) att träda in i duodenum. Denna kontrollerade leverans förhindrar att tunntarmen översvämmas av matsmältnings- och upptagningskapacitet.