Kronisk buksmärta – definierad som bestående eller återkommande smärta som varar i tre månader eller mer – är ett symtomkomplex, inte en diagnos. Den kräver en systematisk, biopsykosocial utredning snarare än en enbart organspecifik tillvägagångssätt.
Vanliga etiologier
- Gastrointestinala: IBS (Rome IV-kriterier), funktionell dyspepsi, IBD, GERD, kronisk pankreatit, celiaki, SIBO, förstoppning.
- Gynekologiska (kvinnor): Endometriosis, adenomyos, bäckenförband, äggstockscystor, bäckeninflammatorisk sjukdom.
- Urologiska: Interstitiell cystit, kronisk prostatit, njursten.
- Muskuloskeletala: Bukväggssmärta (utlösningspunkter, brock), torakal radikulopati.
- Vaskulära: Median arcuata ligament syndrom, kronisk mesenterial ischemi.
- Central sensibilisering: Noiceptiv smärta (central förstärkning) är vanligt vid funktionsstörningar.
Rödflaggor som kräver akut utredning
- Oavsiktlig viktnedgång, nattlig smärta, ny debut efter 50 år
- GI-blödning, anemi, sväljsvårigheter, beständig kräkning
- Feber, förhöjda inflammationsmarkörer
- Familjeanamnese av GI-cancer
Diagnostiskt tillvägagångssätt
- Detaljerad anamnes (smärtkaraktär, utlösare, lindra, varningssignaler, psychosocial kontext)
- Målriktad fysisk undersökning (buk, rektal, gynekologisk, Carnett's tecken för väggsmärta)
- Laboratorieprover: B-status, CMP, CRP, celiakiserologi, kalprotektin/occult blod i avföring
- Bilddiagnostik: US, CT, eller MRI guidat av klinisk misstanke
- Endoskopi/koloskopi vid indikation
Multimodala behandlingsstrategier
- Sjukdomsspecifik: PPI, biologiska läkemedel, antibiotika, hormonterapi, kirurgi.
- Neuromodulatorer: Låga doser TCA (amitriptylin), SNRI, gabapentinoider för central sensibilisering.
- Kost: Låg FODMAP-diet (IBS), undvik utlösare, fibretitrering.
- Psykologiska: KBT, tarmdirigerad hypnoterapi, ACT, MBSR – starka bevis för funktionssmärta.
- Fysiska: Bäckenbottenfysioterapi, bukväggsinjektioner i utlösningspunkter, TENS.
- Livsstil: Sövnhygien, graderad träning, pacing, stresshantering.
Effektiv hantering av kronisk buksmärta kräver integration av biologiska, psykologiska och sociala dimensioner – att behandla hela människan, inte bara organet.
