Muncancer är en cancerform som drabbar vävnaderna i munnen, inklusive kinder, läppar, tandkött och tunga. Det är relativt enkelt att själv kontrollera om du har symtom på sjukdomen. Även om du alltid bör kontakta en vårdpersonal, som en tandläkare eller läkare, är det viktigt att personer i riskzonen känner till de tidiga varningstecknen och regelbundet undersöker sin egen mun.
Det här behöver du
- Dator med internetåtkomst
Instruktioner
Ändra beteenden kopplade till riskfaktorer för muncancer
- Känn till riskfaktorerna. Män över 45 år, tobaksanvändare, personer som konsumerar stora mängder alkohol och personer med långvarig solexponering löper ökad risk att utveckla munhålecancer.
- Ändra dina vanor. Tobak och alkohol är riskfaktorer som bidrar till risken att få munhålecancer. Att sluta röka eller använda annan tobak så snart som möjligt är ett enkelt sätt att minska risken. Dessutom har en kost rik på frukt och grönsaker kopplats till minskad risk för muncancer.
Kontrollera synliga symtom på muncancer
- Leta efter fläckar och knölar. Se efter röda, vita eller rödvita hudfläckar eller knölar i munnen, samt knölar på halsen.
- Håll utkik efter sår som inte läker. Notera om du har sår i munnen som inte läker eller som förändras i storlek eller utseende.
- Kontrollera oförklarliga blödningar. Var uppmärksam på blödningar i munnen utan tydlig orsak.
Upptäck symtom du kan känna
- Känn efter lösa eller smärtsamma tänder. Detta gäller även tandproteser som sitter dåligt eller känns lösa.
- Var uppmärksam på smärta vid sväljning, samt andra ihållande domningar eller smärtor i munnen.
- Notera svårigheter att röra tunga eller käke. Smärta eller begränsad rörlighet kan också vara potentiella symtom på muncancer.
- Observera förändringar i rösten samt återkommande dålig andedräkt, vilket kan vara tecken på munhålecancer.
Kom ihåg att dessa egna kontroller inte ersätter en professionell undersökning. Kontakta alltid din tandläkare eller läkare om du upptäcker något av ovanstående symtom, särskilt om de kvarstår i mer än två veckor. Tidig upptäckt ökar avsevärt möjligheterna till framgångsrik behandling.
