Spottkörteltumörer är relativt ovanliga, står för ~6% av huvud- och hals-tumörer. Majoriteten (~80%) uppstår i parotiskörtlarna, och flertalet är godartade. Symtom varierar med lokalisation, storlek, och om tumören är godartad eller malign.
Vanliga symtom
- Smärtfri knöl eller svullnad i ansikte, nacke, käke, eller mun — vanligast presentation
- Ansiktsnervsvaghet eller paralys (hänge, asymetri) — oro för malignitet, särskilt i parotis
- Bestående ansiktssmärta eller domnhet
- Sväljningsbesvär (dysfagi) eller svårighet att öppna munnen (trismus)
- Röstförändringar
- Synlig asymetri av ansikte eller nacke
- Öronsmärta (otalgi) eller känslan av fullhet — utsträlld smärta via kranialnerv
- Förstorade cervikala lymfkörtlar — tyder på möjlig metastas
- Blödning från mun eller näsa — mindre vanligt, mer typiskt för avancerad malignitet
- Smakförändring, dålig andedräkt, eller kroniska sinussymtom — om mindre spottkörtlar i gommen/näshåla drabbas
Viktig skillnad: Godartad vs Malign
- Godartad (t.ex. pleomorft adenom, Warthin tumör): Typiskt långsamt växande, rörlig, smärtfri, utan nervinvolvering.
- Malign (t.ex. mucoepidermoitt carcinom, adenocystiskt carcinom): Kan växa snabbare, fästa i omgivande vävnad, orsaka nervpares, smärta, hudförändringar, eller lymfadenopati.
När du ska söka utredning
Varje bestående knöl i parotis (kind/käkevinkel), submandibulär (under käke), sublingual (under tungan), eller mindre spottkörtelsregioner bör bedömas av ÖNH-specialist eller huvud- och halskirurg. Diagnostik innefattar typiskt klinisk undersökning, bilddiagnostik (ultraljud, MRI, CT), och finnål aspirationsbiopsi.
Tidig upptäckt förbättrar utfall, särskilt för maligna tumörer där komplett kirurgisk resektion med fria marginaler är primär behandling.
