Linus Pauling var en forskare som genomförde banbrytande studier under 1930- och 1940-talen om DNA-strukturen och molekylärmedicin. Han engagerade sig också, tillsammans med Albert Einstein och andra forskare, i protester mot kärnvapen. För sitt arbete mottog han både Nobelpriset i kemi 1954 och Nobels fredspris 1962, vilket gör honom till den enda person som erhållit två odelade Nobelpris.
Mot slutet av sin karriär gjorde dock Pauling ett kontroversiellt påstående – att C-vitamin skulle kunna bekämpa cancer. Även om hans idéer avfärdades på 1970-talet har ny forskning gett dem förnyad aktualitet.
År 2007 publicerades en studie i tidskriften Cancer Cell som beskrev en rad upptäckter om cancertillväxt hos möss. Upptäckterna kretsade kring proteinet HIF-1 (hypoxia-inducerad faktor 1), som hjälper celler att kompensera för syrebrist. När cancertumörer växer snabbt kan de lätt förbruka allt syre i sitt närområde, vilket skapar ett stort behov av HIF-1.
Men HIF-1 kräver även en stadig tillgång på fria radikaler för att fungera. Forskarna formulerade därför hypotesen att en mycket hög dos C-vitamin eller någon annan antioxidant skulle kunna eliminera de fria radikaler som håller HIF-1 – och därmed själva tumören – vid liv. Resultaten var slående: hos de möss som behandlades med höga doser C-vitamin stoppades cancertillväxten helt.
Efter Paulings påståenden på 1970-talet testade forskarna C-vitaminets effekter på cancer, men fann i princip inga positiva resultat. Problemet var att dessa studier enbart använde oralt intagna doser. Kroppen gör sig nämligen naturligt av med överskott av C-vitamin via urinen. Det enda sättet att uppnå en exceptionellt hög koncentration i kroppen innan den hinner utsöndras är genom intravenös injektion.
Ny forskning med intravenösa doser av C-vitamin, även känt som askorbinsyra eller askorbat, har därför gett betydligt mer lovande resultat. År 2007 publicerade ett forskarteam en rapport via National Academy of Sciences, vars sammanfattning inleds med den uppmuntrande meningen: "Askorbat (askorbinsyra, C-vitamin) i farmakologiska koncentrationer, som enkelt uppnås hos människor genom intravenös administrering, dödar selektivt vissa cancerformer men inte normala celler."
Det finns ännu inga kliniska prövningar på människor gällande askorbatbehandling specifikt för prostatacancer. Behandlingen finns dock tillgänglig, och risken för biverkningar är i praktiken obefintlig, eftersom C-vitamin i farmakologiska doser inte skadar friska celler.
Tänker du på denna typ av behandling? Diskutera alltid med din läkare om askorbatbehandling kan vara ett lämpligt komplement i just din situation.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online