Behandlingen av prostatacancer varierar beroende på cancerns stadium, hur långt sjukdomen har spridit sig samt patientens ålder och allmänna hälsotillstånd. Behandlingsalternativen inkluderar kirurgi, strålbehandling, hormonbehandling eller aktiv övervakning. Varje metod har sina egna risker och fördelar, liksom varierande framgångsgrad när det gäller att bota och kontrollera olika typer av prostatacancer.
Radikal prostatektomi är ett kirurgiskt behandlingsalternativ som innebär att hela prostatan avlägsnas tillsammans med närliggande lymfkörtlar. Under de första två till tre veckorna efter operationen används vanligtvis en urinkateter för att leda ut urinen från kroppen.
Fördelen med denna operation är att den kan ge de bästa långsiktiga resultaten – avlägsnas all cancer vid ingreppet är patienten botad. Riskerna är låga och sjukhusvistelsen kort. Bland riskerna finns impotens och nedsatt blåskontroll, men de flesta patienter kan kissa normalt inom tre veckor efter operationen. Risken för impotens minskar om kirurgen kan undvika att skada nervbanorna till penis. Beroende på tumörens storlek blir de flesta män under 50 år inte impotenta av ingreppet, medan de flesta män över 70 år gör det.
Strålbehandling är ett annat vanligt behandlingsalternativ. Strålningen ges antingen som extern strålterapi eller som så kallad seed-terapi (brakyterapi). Vid extern strålterapi riktas högenergetiska strålar mot kroppen från en maskin som liknar en röntgenapparat. Vid seed-terapi injiceras små radioaktiva kapslar direkt i prostatkörteln. De båda metoderna har ungefär samma framgångsgrad. Behandlingen pågår i sju veckor, fem dagar per vecka, ges polikliniskt utan narkos och har relativt milda biverkningar.
Även strålbehandling medför risk för impotens – cirka 50 procent av de behandlade männen blir impotenta inom två år. Urinvägsbesvär drabbar mellan 15 och 30 procent av patienterna.
En nackdel är att strålbehandling kanske inte botar cancern lika effektivt som kirurgi, eftersom prostatan lämnas kvar i kroppen och cancern därmed kan återkomma. Studier av patienter tio år efter behandlingen visar dock att botningsgraderna är desamma för kirurgi och strålning.
Vissa prostattumörer är små och växer långsamt. Äldre män med en långsamväxande tumör behöver kanske ingen behandling alls. Män som vill undvika behandlingens biverkningar, eller som har hög risk att avlida av en annan orsak innan cancern hinner sprida sig, besöker sin läkare regelbundet för att följa tumörens utveckling. Det kan vara svårt att bedöma i ett tidigt skede om en tumör kommer att växa långsamt eller snabbt, därför är regelbundna kontroller av PSA-värdet (prostataspecifikt antigen) avgörande. Om tumören börjar växa kan hormonbehandling eller annan behandling rekommenderas.
Hormonbehandling syftar till att minska mängden manliga hormoner som bildas i testiklarna. Dessa hormoner, som kallas androgener, fungerar som tillväxtfaktorer för tumören. Genom att blockera eller minska mängden hormoner bromsas tumörens tillväxt. Behandlingen kan ges som hormoninjektioner, eller så kan testiklarna kirurgiskt avlägsnas för att sänka hormonproduktionen. Hormonbehandling används oftast hos män vars tumör har spridit sig och inte längre kan avlägsnas eller botas, och den krymper initialt ofta tumören. Efter cirka ett till två år slutar behandlingen dock vanligtvis att ha effekt.
Ett ytterligare behandlingsalternativ är att frysa ner prostatan i ett ingrepp som kallas kryoterapi. Metoden är ett alternativ till kirurgi, men den är inte särskilt vanlig eftersom de långsiktiga överlevnadssiffrorna generellt är lägre för kryoterapi än för kirurgi eller strålbehandling.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online