Benign prostatahyperplasi, oftast förkortat BPH, är en godartad överväxt av prostatan. Tillståndet, som även kallas prostataförstoring, kan leda till blockerad urinström, täta trängningar, svårigheter att komma igång vid vattenkastning, avbryten urinström samt droppning efter miktion. När besvären blir allvarligare kan kirurgisk behandling bli aktuell.
Nedan följer en översikt över de vanligaste operationsmetoder som används vid BPH.
Enligt Peter T. Scardino, läkare och ordförande för urologikliniken vid Memorial Sloan-Kettering Cancer Center, svarar TURP för 95 procent av alla operationer som utförs för att lindra prostataförstoring. Det gör ingreppet – med smeknamnet Roto-Rooter-operationen – till en av de mest utförda operationerna i sitt slag.
När patienten befinner sig under narkos för kirurgen in en liten elektrisk ögla via penisen och upp i urinröret för att avlägsna allt överskott av prostatavävnad som buktar in i urinröret och hämmar urinflödet. Därefter används elektrisk ström för att koagulera operationsområdet och stoppa eventuell blödning. TURP kräver sjukhusvistelse på upp till tre dagar, men metoden är mycket effektiv mot BPH och endast enstaka fall av biverkningar eller komplikationer har rapporterats.
Vid TUVP förångas och förbränns all överväxande prostatavävnad med hjälp av en elektrod som snabbt värmer upp den överskottiga vävnaden tills den omvandlas till ånga. Fullständig forskningsdata saknas ännu, men allt tyder på att biverkningarna är lika små som efter TURP – med den stora fördelen att sjukhusvistelsen blir betydligt kortare.
Laserbehandling bygger på relativt nya högenergetiska KTP-lasrar som förångar och samtidigt koagulerar prostataförstoringen. Sjukhusvistelsen är kortare än vid TURP, och även om långtidsdata saknas verkar biverkningarna hittills vara minimala.
Även om TUIP inte avlägsnar hela den förstorade prostatan kan ingreppet förbättra symtomen avsevärt. Under narkos förs ett optiskt instrument upp genom urinröret, varefter lasern gör små snitt i prostatan så att urinflödet underlättas. Operationen kan utföras som dagkirurgi, men medför samtidigt en större risk att ytterligare ingrepp blir nödvändiga.
TUMT innebär att överskottet av prostatavävnad värms upp och förstörs med mikrovågor. Efter tre till sex månader stöts den döda vävnaden bort av kroppen, varpå urinströmmen förbättras. Goda resultat har dokumenterats på kort sikt.
TUNA är en relativt ny metod där tunna mikrovågsnålar används för att värmebehandla den förstorade vävnaden. Det dröjer en till två månader innan symtomen lindras, och i likhet med TUMT saknas ännu långtidsstudier.
Vid HIFU placeras en ultraljudssond i ändtarmen som värmer upp överskottsvävnaden till 90 grader Celsius. Behandlingen kräver kraftig sedering, och framgångsfrekvensen är högst måttlig.
Öppen prostatektomi är en traditionell kirurgisk metod som framför allt passar män med mycket stora prostatan. Överskottsvävnaden tas bort genom ett snitt i buken, och en sjukhusvistelse på cirka tre dagar krävs. Rapporterade biverkningar inkluderar ejakulationsproblem, blödningar, hjärtinfarkt och stroke.
Oavsett vilken metod som övervägs är det viktigt att rådfråga din urolog för att tillsammans hitta den behandling som bäst passar dina symtom, prostatans storlek och din allmänna hälsa.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online