Prostatacancer ger oftast inga symtom i sina tidiga skeden, men kan ändå upptäckas i tid med ett enkelt blodprov. Förhöjda nivåer av proteinet prostataspecifikt antigen (PSA) kan tyda på prostatacancer. Eftersom PSA-värdena också stiger vid andra prostatatillstånd, som inflammation eller en godartat förstorad prostata, krävs alltid ytterligare undersökningar innan en diagnos kan fastställas.
Prostatacancer drabbar prostatakörteln, en liten körtel som sitter strax under urinblåsan och omsluter urinröret. Sjukdomen har höga överlevnadstal, främst eftersom den ofta upptäcks tidigt. Prostatacancer växer vanligtvis långsamt och är sällan omedelbart livshotande när den först konstateras.
Förutom manliga hormoner producerar prostatakörteln ett protein som kallas prostataspecifikt antigen (PSA). Hos friska män cirkulerar normalt låga nivåer av PSA i blodet. Förhöjda värden kan dock vara ett tecken på prostatacancer.
Samtidigt kan andra tillstånd höja PSA-nivåerna utan att något är farligt. Prostatit, det vill säga inflammation i prostatan, samt benign prostatahyperplasi – en godartad förstoring av körteln som oftast beror på åldrande – kan båda ge stigande PSA-värden, men leder inte till cancer.
Förhöjda PSA-nivåer fungerar som en biologisk markör för cancer. Blodprovet kombineras därför ofta med en rektalundersökning, där läkaren med fingret känner av prostatans storlek och form via ändtarmens vägg. Om något av testen ger avvikande resultat kan ytterligare utredning behövas, exempelvis en biopsi där små vävnadsprov tas från prostatan.
Trots att högre PSA-värden ökar sannolikheten för cancer finns ingen exakt gräns mellan normala och onormala nivåer. PSA-värdena varierar naturligt från gång till gång, vilket innebär att ett enskilt förhöjt resultat inte automatiskt kräver vidare provtagning. En stadigt stigande trend över tid ger däremot en betydligt säkrare bild av om cancer kan föreligga.
PSA-testet används även för uppföljning efter avslutad cancerbehandling. Stigande värden signalerar då vanligtvis ett återfall, ofta flera månader eller till och med år innan några andra symtom visar sig.
Det finns inga helt enhetliga riktlinjer för hur PSA-testet ska användas som screening. Vissa rekommendationer anger årliga tester för alla män över 50 år, medan andra förespråkar att screening inleds redan vid 40–45 års ålder – men endast för män med ökad risk. Riskfaktorerna för prostatacancer inkluderar:
Trots sitt värde som tidig varningsklocka har PSA-testet tydliga begränsningar. Ett förhöjt värde kan bero på helt ofarliga tillstånd, eller bara spegla en naturlig variation. Faktum är att upp till 35 procent av de män som genomgår en prostatabiopsi på grund av förhöjda PSA-värden inte har någon cancer. Omvänt kan cancer finnas även när PSA-nivåerna ligger lågt.
Därför bör PSA-testet alltid tolkas tillsammans med andra undersökningar och i samråd med läkare – aldrig som ett fristående beslutsunderlag.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online