Strålningskaries är snabb, allvarlig tandförstöring som följd av strålbehandling av huvud- och halsregionen. Den beror främst på strålinducerad funktionsnedsättning av spottkörtlarna (xerostomi).
Patofysiologi
- Skada på spottkörtlar: Strålning (särskilt >50–60 Gy) orsakar fibros, acinär atrofi och minskat utflöde. Serös sekretion (vattnig, enzymrik) är mer sårbar än slemhinneproducerad.
- Förlust av skyddande funktioner: Spott buffrar syra, remineraliserar emalj (kalcium, fluorid), rensar matrester och har antimikrobiella proteiner (lysozym, lactoferrin, sekretorisk IgA).
- Mikrobiomförändring: Minskat flöde gynnar syrabildande, kariogena bakterier (Streptococcus mutans, Lactobacillus), vilket sänker plack-pH.
- Direkta vävnads-effekter: Strålning förändrar dentinkollagen, minskar vaskularitet och försvårar läkning.
Klinisk bild
Rampant karies vid cervikala kanter, incisionskanter, kuspidspetsar – områden som normalt skyddas av spott. Skreder snabbt; tänder kan fraktureras eller bli orestaurerbara inom månader.
Prevention och hantering (multidisciplinär)
- Pre-strålning tandläkarundersökning: Extrahera hopplösa tänder (≥2 veckor före RT), behandla befintlig karies/parodontalsjukdom, anpassa fluoridskenor.
- Daglig högkoncentrerat fluorid: 1,1 % NaF-gel (5 000 ppm) i anpassade skenor 5 min daglivet, livslångt.
- Spottstimulering/substitution: Sockerfri xylitol-tuggummi, pilokarpin/cevimelin (om körtlar delvis fungerar), spottersättare.
- Noga munhygien: Mjuk borste, fluoridtandkräm, interdentalrengöring.
- Kostrådgivning: Begränsa fermenterbara kolhydrater, syriga drycker.
- Frekventa tandläkarbesök: Var 3:e månad under/efter RT för tidig intervention.
Samordning mellan strålningsonkolog, tandläkar och tandhygienist är avgörande för långsiktig munhälsa.
