Röntgenstrålning är en genomträngande form av högenergetisk elektromagnetisk strålning som upptäcktes av den tyske fysikern Wilhelm Röntgen år 1895. Till skillnad från synligt ljus kan röntgenvågor passera genom material som hud, muskler och andra mjukvävnader, vilket gör dem ovärderliga inom medicin, säkerhetskontroller och materialteknik.
De flesta röntgenvågor har en våglängd som ligger mellan 0,01 och 10 nanometer. Det innebär att våglängden är kortare än för synligt ljus, men längre än för gammastrålning. Detta intervall motsvarar frekvenser mellan 30 petahertz och 30 exahertz, det vill säga från 3×1016 Hz till 3×1019 Hz.
Tack vare sin förmåga att tränga igenom mjuka vävnader samtidigt som den delvis blockeras av tätare material som ben, används röntgen i stor utsträckning inom sjukvården för diagnostik, till exempel vid frakturer och tandundersökningar. Strålningen används även vid datortomografi (CT), säkerhetskontroller på flygplatser samt industriell inspektion av material och konstruktioner.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online