Ett GSR-blodprov (Gunshot Residue) används för att påvisa spår av skottavlagringar i blodet. GSR består av mikroskopiska kemiska partiklar som bildas när ett skjutvapen avfyras. Partiklarna kan fastna på händer, hud och kläder hos en person som nyligen har avfyrat ett vapen eller befunnit sig nära en avfyrning.
Testet används oftast inom polisarbete, exempelvis vid utredning av skjutningar där man behöver ta reda på om en viss person varit inblandad. Det kan också hjälpa till att avgöra om någon befann sig i omedelbar närhet av ett vapen när det avfyrades.
GSR-partiklar innehåller typiskt metaller som bly och barium. När ett vapen avfyras frigörs dessa ämnen i luften och kan därefter antingen inhaleras eller tas upp genom huden.
När bly och barium från skottavlagringarna kommer in i blodomloppet binder de till de röda blodkropparna. Genom att analysera ett blodprov kan laboratoriet påvisa förekomsten av dessa metaller och därmed indikera exponering för GSR.
Ett positivt GSR-blodprov visar att personen har exponerats för skottavlagringar, men det bevisar inte nödvändigtvis att hen avfyrat ett vapen. Det finns andra källor till bly- och bariumexponering, exempelvis förorenad jord, industriella processer och fyrverkerier.
Ett negativt resultat utesluter inte heller delaktighet i en skjutning. GSR-partiklar kan avlägsnas från händer och hud genom tvätt, dusching eller kontakt med vatten.
Därför bör resultaten alltid tolkas tillsammans med övriga bevis i ärendet, aldrig som ett fristående bevis.
Tillförlitligheten hos GSR-blodprov varierar, eftersom flera faktorer kan påverka testets noggrannhet:
På grund av dessa begränsningar godkänns GSR-blodprov inte alltid som bevismaterial i domstol. Resultaten bör därför ses som en del av en större utredning snarare än ett entydigt bevis.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online