Draize-testet är en djurförsöksmetod som används för att bedöma den akuta toxiciteten hos kemikalier, särskilt deras förmåga att orsaka hud- och ögonirritation eller frätskador.
Testet utvecklades på 1940-talet av toxikologen John H. Draize vid den amerikanska livsmedels- och läkemedelsmyndigheten (FDA). Vid testet appliceras ett testämne direkt på rakad hud eller i kaniners ögon, vilket gör metoden till ett av de mest omdiskuterade exemplen på djurförsök inom toxicitetsbedömning.
I hudirritationstestet appliceras testämnet på kaninens rakade hud under en bestämd tid, vanligtvis fyra timmar. Djuren observeras därefter i flera dagar för tecken på hudreaktioner, såsom rodnad, svullnad och blåsbildning. Reaktionens svårighetsgrad bedöms enligt en standardiserad poängskala.
Vid ögonirritationstestet droppas en droppe av testämnet i konjunktivalsäcken på ett av varje kanins ögon. Djuren bedövas inte under proceduren och deras ögon hålls öppna för att förhindra blinkningar. Ögonen undersöks sedan med regelbundna mellanrum för tecken på irritation, exempelvis rodnad, svullnad och hornhinneskador. Även här bedöms svårighetsgraden enligt en standardiserad skala.
Draize-testet har mött stark kritik från djurrättsorganisationer och forskare på grund av den stora smärta och stress det medför för djuren. Kritikerna menar att det finns alternativa, djurfria metoder för att bedöma kemikaliers toxicitet och att Draize-testet därmed orsakar onödigt lidande.
Trots kritiken används testet fortfarande i vissa länder och branscher som ett regulatoriskt krav för produkter som kosmetika, rengöringsmedel och industrikemikalier. Samtidigt finns en växande internationell trend mot att övergå till metoder utan djurförsök.
Alternativa metoder för att bedöma kemikaliers toxicitet inkluderar in vitro-tester med odlade celler, beräkningsmodeller och avancerade bildanalyser. Dessa metoder syftar till att ge tillförlitlig information om kemikaliers farlighet utan att djur behöver användas.
Inom Europeiska unionen är djurtester för kosmetika helt förbjudna sedan 2013, vilket kraftigt har drivit fram utvecklingen av ersättningsmetoder. Internationella organisationer som OECD har dessutom validerat flera alternativa tester, exempelvis metoder baserade på odlad mänsklig hud- och hornhinnevävnad.
Draize-testet fortsätter att vara ett kontroversiellt ämne. Det pågår löpande arbete från olika intressenter – bland annat djurrättsorganisationer, forskare och tillsynsmyndigheter – för att finna livskraftiga och etiska alternativ till djurtester vid toxicitetsbedömningar.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online