ADHD (attention deficit hyperactivity disorder) är en neuropsykiatrisk diagnos som påverkar förmågan att koncentrera sig samt att kontrollera impulser och aktivitetsnivå. Enligt Mayo Clinic kan hjärnan hos personer med ADHD vara strukturellt annorlunda jämfört med personer utan diagnosen. Forskning visar dessutom att personer med ADHD ofta har lägre aktivitet i just de hjärnområden som reglerar uppmärksamhet och aktivitetskontroll.
Här går vi igenom vilka specifika delar av hjärnan som forskningen kopplat till ADHD.
De frontala cortex, det vill säga hjärnans främre delar som ansvarar för exekutiva funktioner såsom planering, koncentration och impulskontroll, kan vara mindre än normalt hos personer med ADHD.
Även de främre tinningloberna (temporalloberna) kan vara förminskade hos personer med ADHD. Dessa områden spelar en viktig roll för språk, minne och känsloreglering.
Till skillnad från de främre delarna kan de bakre tinningloberna innehålla en större mängd grå substans än vad som är normalt.
Också den nedre delen av hjässloben kan innehålla ett överskott av grå substans. Detta område är bland annat involverat i uppmärksamhet och bearbetning av sinnesintryck.
Barn med ADHD kan ha en obalans i hjärnans signalsubstanser. Enligt en studie har barn med ADHD ett överskott av glutamat, en stimulerande signalsubstans i hjärnan. Dessutom kan barn med ADHD ha lägre nivåer än normalt av GABA (gamma-aminosmörsyra), ett ämne som hjälper till att dämpa impulser och hålla aktiviteten i balans.
Forskningen kring ADHD visar att diagnosen inte enbart handlar om beteende, utan också har tydliga neurobiologiska komponenter. Skillnader i både struktur och kemisk balans i hjärnan kan bidra till de symtom på ouppmärksamhet, hyperaktivitet och impulsivitet som kännetecknar ADHD. Detta understryker vikten av att förstå ADHD som en medicinsk diagnos snarare än ett personlighetsdrag.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online