ADHD (attention deficit hyperactivity disorder) påverkar alla delar av ett barns liv. Symtomen kan göra det svårt att bygga och bibehålla vänskap, skapa hinder i lärandet och orsaka konflikter i familjen. Det finns flera olika behandlingar som kan lindra besvären, men nyckeln till framgång ligger hos engagerade föräldrar och närstående.
Kombinerad ADHD innebär att barnet uppfyller de diagnostiska kriterierna för både den hyperaktiva och den ouppmärksamma typen. Till skillnad från vanligt trots eller en svår utvecklingsfas ställs flera krav: symtomen ska ha funnits före sju års ålder och varit märkbara i minst sex månader. Beteendet måste dessutom vara mer uttalat och förekomma oftare än hos jämnåriga, samt påverka barnets funktionsförmåga i mer än en miljö.
Om beteendet bara syns i skolan kan det bero på en inlärningssvårighet; visas det bara hemma kan andra stressfaktorer i hemmet ligga bakom. Att reda ut alla möjliga orsaker kräver en professionell psykologisk utredning.
Läkemedel är ofta första linjens behandling, eftersom många barn behöver hjälp att få kontroll över sina symtom. Centralstimulerande läkemedel som Ritalin och Adderall används för att förbättra koncentrationsförmågan. Trots namnet "centralstimulerande" uppger National Institute of Mental Health att de ofta har en lugnande effekt vid ADHD.
De vanligaste biverkningarna – svårigheter att somna, oro och nedsatt aptit – brukar försvinna när kroppen vant sig vid medicinen. Centralstimulantia medför dock en liten risk för allvarliga psykiatriska biverkningar, som personlighetsförändringar eller hallucinationer. Sådana symtom kräver omedelbar medicinsk uppföljning.
Terapi används för att öka kunskapen om ADHD, ge strategier för att hantera beteenden och lösa mellanmänskliga problem som kan ha uppstått. Föräldrautbildning är ofta nödvändig, eftersom traditionella uppfostringsmetoder sällan fungerar bra. Ibland har en negativ spiral av upprepade misslyckanden och bestraffningar blivit så djupt rotad att nya metoder behövs för att bryta mönstret.
Beteendemodifikation riktar in sig på ett specifikt beteende och använder belöningar (och ibland konsekvenser) för att ersätta det oönskade beteendet med ett önskat. För att metoden ska lyckas behöver föräldrarna vara fast beslutna att arbeta mot de uppsatta målen.
Kognitiv beteendeterapi (KBT) är ett strukturerat program som med hjälp av arbetsböcker och uppgifter guidar barnet genom processen att känna igen negativa tankar, felaktiga föreställningar och de beteenden som hör ihop med dem. Målet är att barnet ska få en bättre förståelse och lära sig effektiva sätt att hantera sitt beteende. Terapin är framgångsrik men förutsätter att barnet har förmåga till självreflektion.
Preliminära studier visar lovande resultat för neurofeedback. Forskare har upptäckt att hjärnvågorna hos barn med ADHD rör sig inom ett annat intervall än hos barn utan diagnosen när de utför uppgifter som kräver koncentration. Neurofeedback använder datorspel för att träna hjärnvågorna att arbeta inom ett normalt intervall. När hjärnvågorna normaliseras förbättras ADHD-symtomen.
Uppmärksamhetsträning bygger på datorprogram som kräver uthållig koncentration och eftertanke. Uppgifterna börjar enkelt – exempelvis kan barnet behöva trycka på mellanslagstangenten varje gång en fågel dyker upp på skärmen. Med tiden blir uppgifterna svårare och involverar problemlösning och arbetsminne.
En balanserad kost, tillräckligt med motion, tydlig struktur och hjälp med organisering ger värdefullt stöd i vardagen. Prata med lärarna om anpassningar som möjliggör en positiv skolupplevelse. Framför allt: fokusera på det positiva snarare än det negativa.
Att kombinera flera behandlingsformer ger oftast bäst resultat. Tillsammans med ett nära samarbete mellan föräldrar, skola och vårdgivare får barnet bästa möjliga förutsättningar att hantera sin ADHD och utvecklas positivt.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online