Att vårda en person med adhd är aldrig enkelt, men vardagen kan underlättas avsevärt genom användning av beteendemodifieringstekniker. Till skillnad från den äldre synen som primärt rekommenderar medicinering handlar beteendemodifiering om en serie metoder som syftar till att eliminera negativa beteenden, förstärka positiva beteenden och lära individen strategier för att hantera sin diagnos i vardagen.
Beteendemodifiering ersätter eller förändrar oönskade beteenden genom negativ eller positiv förstärkning. Genom konsekvent och ihärdig tillämpning av dessa metoder anpassas målbeteendet så småningom efter önskad standard. Men vad innebär egentligen negativ respektive positiv förstärkning?
Negativ förstärkning består främst av "borttagningsåtgärder" – alltså åtgärder som berövar personen något. Du kan till exempel säga: "Städa ditt rum, annars får du inte gå ut ikväll." Personen motiveras här genom hotet om ett oönskat resultat.
Positiv förstärkning består å andra sidan av "tilläggsåtgärder", oftast i form av eftertraktade belöningar som motiverar individen att följa det önskade beteendet. Ett exempel: "Om du städar ditt rum tar vi en glass tillsammans." Positiv förstärkning kan bestå av mer än bara materiella belöningar, men sådana är ofta de mest konkreta och lättbegripliga exemplen.
Beteendemodifiering vid adhd kan bedrivas av olika aktörer, bland annat föräldrar och lärare, men alla effektiva tekniker har vissa gemensamma grunddrag.
För det första är det viktigt att komma ihåg att det går bra att arbeta med ett beteende i taget, men nästintill omöjligt att förändra flera beteenden samtidigt. Välj därför det mest störande eller besvärliga beteendet först, hantera det och arbeta sedan vidare nedåt listan i prioritetsordning.
När ett målbeteende har valts bör förstärkningssystemet bestämmas i förväg. Inget är mindre gynnsamt för effektiv beteendemodifiering än ett system som upplevs som godtyckligt, eller som tillämpas utifrån känslor i stället för rationellt tänkande. Ett effektivt belöningssystem bör huvudsakligen bygga på positiv förstärkning, men viss negativ förstärkning bör också ingå. Genom att kombinera både "piskan" och "moroten" ökar du chansen att nå framgång med målbeteendet.
Rimlighet är nyckeln när du väljer metoder. Det finns ingen anledning att belöna någon med en ny bil för att hen plockat undan tvätten eller gjort sina läxor – och lika lite anledning att ge tre månaders husarrest för att hen inte gjorde det. Välj ett belönings- och bestraffningssystem som du kan tillämpa rättvist och konsekvent för att öka sannolikheten för efterlevnad.
Både positiva och negativa förstärkningsmetoder måste tillämpas konsekvent och lugnt. Människor tenderar att spegla omgivningens känslor, så när belöningar och bestraffningar delas ut i en lugn ton är det mycket mer troligt att du får en lugn reaktion tillbaka – och därmed acceptans för den nya ordningen.
Var inte rädd för att justera upplägget längs vägen. Om du märker att de valda belöningarna inte längre motiverar, eller att bestraffningarna förlorat sin avskräckande effekt, tveka inte att ändra planen för att öka efterlevnaden. Kom ihåg att planen bara är ett medel för att nå ett mål – den bör aldrig ses som hugget i sten.
Det enda viktiga rådet är att alla ändringar görs med full transparens. Överraska aldrig individen med nya belöningar eller bestraffningar utan förvarning, eftersom det kan leda till att hen tappar förtroendet för hela systemet – vilket i sin tur riskerar att kullkasta alla framsteg som gjorts.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online