Många undrar varför dopamin, en viktig signalsubstans inom vården, inte kan tas som tablett. Svaret ligger i läkemedlets kemiska egenskaper och i kroppens naturliga försvarsmekanismer.
Dopamin absorberas mycket dåligt från mag-tarmkanalen. En stor del av den aktiva substansen tar sig aldrig ut i blodbanan när den sväljs, vilket gör en oral behandling i praktiken verkningslös.
Även om dopamin skulle tas upp, bryts det ner i hög grad av enzymer redan i tarmen och i blodet, långt innan det hinner nå hjärnan. Det är dock just i hjärnan som dopamin behövs för att behandla sjukdomar som Parkinsons sjukdom, där brist på signalsubstansen orsakar rörelsesvårigheter och andra symtom.
För att säkerställa att dopamin når sin målplats och ger önskad terapeutisk effekt ges läkemedlet i stället på följande sätt:
Intravenös infusion – direkt i blodbanan via dropp, vilket ger snabb och kontrollerad verkan.
Subkutan injektion – under huden, ofta med hjälp av pump vid vissa tillstånd.
Intraventrikulär injektion – direkt i hjärnans ventrikelsystem för maximal effekt i centrala nervsystemet.
Vid Parkinsons sjukdom används i stället ofta L-dopa (levodopa), ett förstadium till dopamin som klarar kroppens barriärer. Levodopa tas upp bra oralt och omvandlas sedan till dopamin i hjärnan, ofta i kombination med ämnen som skyddar det mot nedbrytning på vägen.
Dopamin ges inte oralt eftersom substansen både tas upp dåligt från mag-tarmkanalen och bryts ner snabbt innan den når hjärnan. Intravenös infusion samt subkutana och intraventrikulära injektioner säkerställer därför korrekt leverans och full terapeutisk effekt.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online