ADHD (Attention Deficit Hyperactivity Disorder) är en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning som vanligtvis diagnostiseras först i barndomen och ofta kvarstår upp i vuxen ålder. Tillståndet betraktas som medfött, vilket innebär att det finns hos personen redan från födseln – även om symtomen inte alltid blir tydliga förrän senare i livet.
Forskningen visar att arvsmassan har mycket stor betydelse för utvecklingen av ADHD. Arvbarheten uppskattas till mellan 75 och 95 procent, vilket gör ADHD till ett av de mest ärftliga neuropsykiatriska tillstånden. Det innebär i praktiken att diagnosen ofta går igen i familjer – om en förälder har ADHD ökar sannolikheten avsevärt att även barnet utvecklar tillståndet.
Det är dock viktigt att komma ihåg att generna ensamma inte avgör om en person kommer att få ADHD. Även miljöfaktorer anses spela en roll för tillståndets uppkomst. Exempel på sådana riskfaktorer är rökning under graviditeten samt exponering för bly tidigt i livet. Dessa yttre faktorer kan interagera med den genetiska sårbarheten och påverka hur symtomen utvecklas.
Sammanfattningsvis betraktas ADHD alltså som en medfödd störning som formas av både genetiska och miljömässiga faktorer. Kombinationen förklarar varför tillståndet kan se olika ut från person till person, och varorför både forskare och vårdpersonal idag lägger stor vikt vid att se hela bilden kring varje individ.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online