ADHD (Attention Deficit/Hyperactivity Disorder) drabbar ungefär 3–5 procent av alla tonåringar i USA. Ungdomar med diagnosen har ofta svårigheter inom flera områden – i skolarbetet, i beteendet och i det sociala livet. Det finns dock gott om stödresurser för tonåringar med ADHD. Lämnas tillståndet obehandlat ökar risken för riskfyllt beteende samt missbruk av droger eller alkohol.
Ouppmärksamhetssymtom hos tonåringar kan bland annat innebära svag lyssnarförmåga, svårigheter att koncentrera sig på en sak i taget, ofullständigt genomförda uppgifter, glömska, att lätt bli distraherad, undvikande av krävande uppgifter samt bristande organisatorisk förmåga. Tonåringen kan också ofta tappa bort saker eller göra flera misstag i skolarbetet. För att en ADHD-diagnos ska kunna ställas måste symtomen vara så uttalade att de påverkar tonåringens förmåga att fungera i vardagen.
Hyperaktiva symtom brukar visa sig i flera olika miljöer, till exempel både hemma och i skolan. Typiska tecken är svårigheter att sitta stilla, att prata trots att tystnad förväntas, problem med att stanna kvar på sin plats i klassrummet, klagomål på inre rastlöshet samt ett ständigt rörelsebehov. Även här krävs att symtomen är tillräckligt påtagliga för att påverka vardagsfunktionen för att en diagnos ska kunna ställas.
Impulsiva symtom som består över olika miljöer kan innebära att tonåringen pratar högt i klassrummet, ropar ut svar utan att räcka upp handen, agerar utan att tänka igenom konsekvenserna, har svårt med planering och organisation samt ofta avbryter andra människor mitt i samtal. Dessa symtom måste också vara tillräckligt störande för tonåringens funktionsförmåga för att kunna ingå i en ADHD-diagnos.
En ADHD-utredning inleds ofta med att skolpersonal uppmärksammar problem med skolresultaten eller beteendet. Som förälder kan du därefter vända dig till öppenvården – exempelvis husläkare, terapeuter, psykologer och/eller psykiatriker. Vanligtvis hittar föräldrar dessa aktörer via personliga rekommendationer eller genom sin sjukvårdsplan. Läkare eller psykiska hälsoproffs ställer diagnosen utifrån tonåringens egen redogörelse, strukturerade intervjuer och ibland även psykologiska test samt checklistor där lärare och föräldrar bidrar med ytterligare information.
Behandlingen av ADHD hos tonåringar kan bestå av samtalsterapi inom öppenvården och/eller medicinering med centralstimulerande läkemedel. En kombination av båda behandlingsformerna är oftast mest effektiv. Samtalen kan hållas av en terapeut eller annan psykisk hälsoprofessionell, medan medicinering alltid förskrivs av läkare. Möjliga biverkningar är minskad aptit, viktförändringar, sömnproblem eller aggressivt beteende. Regelbundna uppföljningsbesök – vanligtvis en gång i månaden – hos den läkare som förskriver medicinen är avgörande för en trygg behandling.
Om du misstänker att din tonåring har ADHD är första steget att kontakta skolans elevhälsa eller din vårdcentral. En tidig utredning och behandling minskar risken för framtida komplikationer och ger ungdomen bättre förutsättningar både i skolan och i det sociala livet.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online