IgE-klassnivåer ger en indikation på hur allvarlig en misstänkt allergi är. För en patient som uppvisar symtom på en allergisk reaktion finns två typer av blodprov: radioallergosorbenttestet (RAST) och IgE-antikroppstestet, även känt som enzymkopplad immunosorbentanalys (ELISA). Till skillnad från allergitest i huden hjälper dessa blodprov till att avgöra hur hög nivå av antikroppar som finns i blodet vid exponering för ett allergen. Att förstå sina IgE-nivåer underlättar både diagnos och behandling.
Enligt Marshfield Labs fungerar klassnivåerna som en referens för att fastställa vilken behandlingsnivå som krävs, och de är standardiserade hos de flesta testlaboratorier. Skalan ser ut så här:
Olika IgE-nivåer kan hjälpa till att avgöra vilket allergen som utlöste den allergiska reaktionen. I referensverket Mosby's Manual of Diagnostic and Laboratory Tests förklarar sjuksköterskan Kathleen D. Pagana och läkaren Timothy J. Pagana att om patienten redan har utsatts för ett visst allergen innan hudtestning kan ett blodprov ge mer träffsäkra resultat än ett hudtest.
Beroende på typ av allergen ligger träffsäkerheten för blodbaserade allergitester mellan 45 och 95 procent, enligt Paganas. Det innebär att resultaten alltid bör tolkas tillsammans med patientens symtombild och sjukdomshistoria.
Även om en person som testats flera gånger uppvisar en fortsatt förhöjd nivå av en viss antikropp behöver det inte nödvändigtvis tyda på en stark reaktion mot just det allergenet. I vissa fall uppvisar personer med kända höga IgE-klassnivåer i kroppen inga symtom alls när de utsätts för allergenet.
När IgE-klassen har fastställts hjälper klassnivåerna läkaren och patienten att välja lämpliga behandlingsalternativ. Vid exempelvis en låg IgE-nivå kan det räcka med att patienten undviker vissa allergener, såsom kattallergen. Visar IgE-nivån sig vara hög kan däremot immunterapi – exempelvis allergivaccination i form av sprutor – bli nödvändig för att lindra besvären på lång sikt.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online