Intubation innebär att en tub förs in i patientens kropp. Den vanligaste formen av akut intubation är endotrakeal intubation, där en tub leds genom näsan eller munnen ner i luftstrupen (trachea) för att hålla luftvägarna öppna och underlätta andningen.
Snabbsekvensintubation (RSI) är en strukturerad metod som används inom akutsjukvården för att snabbt och säkert kunna intubera patienter som inte själva kan skydda sina luftvägar. Metoden kombinerar ett sövande läkemedel med ett muskelavslappnande preparat för att skapa optimala förhållanden inför ingreppet.
Snabbsekvensintubation kräver att vårdpersonalen noggrant säkerställer att all utrustning som behövs för att intubera patienten är framtagen och fullt fungerande. Detta inkluderar bland annat laryngoskop med passande blad, endotrakealtuber i olika storlekar, sugutrustning och hjälpmedel för ventilation.
En så kallad AMPLE-historik måste också dokumenteras. Förkortningen står för:
Innan patienten intuberas ska preoxidering ske, det vill säga att patienten andas in syrgas för att fylla lungornas syrereserver. Därefter ges ett kortverkande muskelavslappnande preparat tillsammans med narkosmedel.
Intubationen får endast utföras när patientens luftvägar är helt avslappnade. Så snart tuben har placerats ska dess läge kontrolleras omedelbart, exempelvis genom att bröstkorgens rörelser vid ventilation bedöms och att luftflödet verifieras över båda lungfält.
När intubationsproceduren är slutförd ska tuben fixeras ordentligt så att den inte kan förskjutas. Patientens koldioxidnivåer och puls ska därefter övervakas kontinuerligt för att säkerställa att tuben ligger korrekt och att patienten får tillräcklig ventilation.
Först efter att patientens tillstånd och tubens placering har verifierats ska ett långverkande muskelavslappnande läkemedel administreras, för att bibehålla avslappningen under den fortsatta vården.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online