Sabadilla är ett homeopatiskt botemedel som traditionellt använts mot höfeber, allergier och täppta bihålor. Växten har genom århundradena använts mot en rad olika åkommor, men liksom all form av icke-traditionell medicin finns det inneboende risker som är viktiga att känna till innan användning.
Sabadilla upptäcktes först som medicinalväxt under 1500-talet av ursprungsbefolkningar i Central- och Sydamerika. Vid upptäckten användes den främst mot löss och parasiterande tarmmaskar. Runt sekelskiftet till 1800-talet började Sabadilla även användas som lindring vid höfeber.
Inom homeopatin framkallar Sabadilla symtom som liknar dem vid förkylning eller höfeber. Teorin bakom behandlingen är att intag av Sabadilla i kraftigt utspädda former ska hjälpa kroppen att bygga upp tolerans och immunitet mot de allergener som orsakar höfeber och täppta bihålor.
Sabadilla har också använts för att behandla feber, tonsillit, difteri, halsont och parasiterande maskar, både hos människor och hundar. Enligt Botanical.com användes växten i Europa även mot akut reumatism, gikt och inflammation.
Växten fungerade dessutom som lokalbedövning när den applicerades på oskadad hud, men vid användning under huden orsakade den kraftiga smärta. Under 1900-talet togs Sabadilla i bruk som bekämpningsmedel inom jordbruket – i koncentrerad form ledde det till dödlighet hos bin och andra insekter. År 1986 bedömde den amerikanska miljöskyddsmyndigheten EPA att Sabadilla var säkert att använda som ekologiskt insektsmedel. Växten räknas som ett av de minst giftiga växtbaserade insektsmedlen och säljs idag för bruk i hemträdgårdar och gräsmattor.
Trots att EPA har godkänt Sabadilla som insektsmedel finns det äldre studier som pekar på att växten har en potentiell toxicitet. Symtom vid förgiftning kan bland annat vara krystningar, muskelkramper, nedsatt hjärtfrekvens och lågt blodtryck. Enligt Botanical.com finns det vid höga doser en risk för dödlig utgång till följd av hjärtförlamning. EPA bedömer dock att Sabadilla inte sprids lätt i marken och endast utgör en minimal risk för små däggdjur.
Homeopati innebär att en åkomma behandlas med en liten, utspädd dos av samma typ av substans som orsakar åkomman. Homeopatiska preparat är inte avsedda att ersätta medicinsk rådgivning eller behandling. Om du överväger att använda homeopatiska preparat, örter eller annan alternativ medicin bör du vara medveten om att symtomen kan förvärras om du inte först söker professionell medicinsk rådgivning. Kontakta alltid läkare vid ihållande besvär som täppta bihålor, allergier eller andningssvårigheter.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online