Om du vet att du är allergisk mot bistick är det livsviktigt att alltid ha en behandling nära till hands. En allergisk reaktion kan utvecklas snabbt och i värsta fall bli livshotande. Följ dessa steg för att använda en EpiPen – den kan rädda ditt liv.
Du behöver
- En EpiPen (adrenalinautoinjektor)
Känn igen tecknen på en allergisk reaktion
Innan du använder EpiPennen är det viktigt att veta vilka symtom som tyder på en allergisk reaktion:
- Svullnad i halsen och tryck eller täthet över bröstet
- Utslag eller nässelutslag (urtikaria)
- Klåda
- I svåra fall även andningssvårigheter, yrsel eller cirkulationspåverkan
Så använder du en EpiPen steg för steg
- Ta fram pennan. Ta av locket och lyft ut EpiPennen ur sitt skyddsfodral.
- Håll pennan på rätt sätt. Håll den i din dominanta hand med tummen mot änden bort från den svarta spetsen. Placera aldrig tummen över själva änden – då riskerar du att få injektionen i fingern.
- Injicera i låret. Tryck fast pennan i yttersidan av låret i rät vinkel (90 grader). Pennan är konstruerad för att fungera genom kläderna, så du behöver inte ta av dig något.
- Håll pennan kvar. Behåll den på plats i cirka tio sekunder så att hela dosen adrenalin hinner sprutas in.
- Massera injektionsstället. Ta försiktigt bort pennan och massera området i ytterligare tio sekunder för att underlätta läkemedlets upptag.
- Kontrollera att dosen har gått ut. Sätt tillbaka pennan i skyddsfodralet med nålen först. Genom hållaret ska du kunna se den röda kolven, vilket visar att injektionen har givits.
- Sök vård omedelbart. Åk till akuten så snart som möjligt, även om du börjar må bättre. Ta med dig den använda EpiPennen så att sjukvårdspersonalen kan ta hand om den på rätt sätt och följa upp din behandling.
Bra att veta efteråt
Symtomen kan återkomma när effekten av adrenalinen börjar avta, därför är akut vård alltid nödvändig efter användning – även om du känner dig frisk. Uppge för vården att du fått adrenalin och vid vilken tidpunkt. Kontakta sedan din läkare för att få en ny EpiPen förskriven samt eventuellt kompletterande mediciner, exempelvis antihistamin eller kortison.
